Atleterna-stjärnan tränar 25 timmar i veckan

Sju svettiga spörsmål

Lasse Ohtamaa tog Nordiskt rekord i femkamp 2015.

Han har grym konkurrenceinstinkt, en charmerende personlighed og store muskler. Vi har snakket med Lasse Ohtamaa fra Atleterna om, hvordan han kom i superform - og her er hans bedste tips til dig!

Tiokamparen Lasse Ohtamaa, 35, syns just nu i SVT:s lördagsunderhållning Atleterna. Med muskler af stål og et hjerte af guld har han hypnotiseret mange patienter. Nu avslöjar Lasse Ohtamaa, som också jobbar som personlig tränare och fritidspedagog, hur han blev så vältränad och vad han gör för att hålla sig skadefri.

Lasse, du er den mest veltrænede person, jeg nogensinde har mødt. Hvordan blev du det egentlig?

- Fra grunden er det, at jeg altid har haft meget forår i benene, og jeg behøvede kanalisere al den der energi på noget vettigt i stedet for at bare springa rundt. Det som var den utlösande faktorn var att jag blev mobbad i grundskolan och då började jag i en friidrottsförening för att komma undan, få en nystart och träffa vänner som jag hade något gemensamt med. For mig blev friidrotten en drog jeg ikke kunne skilja mig ifrån och som dominerat mina tankar dygnet runt, säger Lasse Ohtamaa.

Hvor meget træner du en almindelig uge?

- De sista tio åren har jag tränat 30 timmar i veckan men sista året har jag skurit ned till den lägsta Svenssonstandarden jag kan acceptera och stå ut med och det är 25 timmar.

Hvordan holder du dig skadefri?

- Jeg har som rutine at värma upp väldigt länge inför alla träningspass oavsett om jag ska köra styrka eller friidrott. Jeg har en checkliste, som jeg kan booke. Først promenad, sedan lugn jogg och dynamisk rörlighet där jag känner av var jag är extra stel i kroppen och vad jag behöver fokusera på. Dessutom jobbar jag med hela kroppen varje träning och att jag alltid jobbar med rörlighet i höftböjarna, bröstryggen och axlarna, även om det inte är huvudfokus, ger mig en grundsmidighet som hjälper mig i all träning.

Hvad har du som grundsten i dit hälsokoncept?

- Det vigtigste er at have et tydeligt mål, så sender du rigtige signaler til kroppen. Går du til et fitnesscenter uden at vide, hvad du vil, bliver kroppen også forvirrad, og så får du dårligere resultat. Første skridt mod et mere velfungerende liv er at træffe en beslutning. Bestäm dig. Nu vil du ændre dig. Sæt dig ned og tænk på, hvordan det føles, når du ikke har nået slutmålet. Hvad gør du så? Hvordan føles det? Ha den bilden i huvudet varje gång det är jobbigt och du vill ge upp. Så skal motivationsbillederne være der, så du føler, at det er værd at være der. Har du ikke det drivet selv borde du ta hjälp. En anden sag, som er vigtig for mig, er ikke at gå ind og køre järnet og strunta i alt rundtomkring. Kroppen skal blive genskabt, og for det skal du vila og spise på et bra sätt.

Berätta lite om dina matvanor?

- Mit smeknamn är Krydd och det är för att jag älskar stark mat. Jeg spiser meget chili, det øger forbrændingen, er godt og hjælper mod forkylninger. Jeg er ikke bange for fedt, uden at tilføre nyttiga fetter fra nötter, fisk og olivolja. Annars spiser jeg tre grundmåltider hver dag med husmanskost, som ris, kylling, broccoli og kød og supplerer med kosttillskott for at ikke missa något viktigt näringsämne.

Hvad får du oftest for kommentarer på din formular?

- Mange vil vide, hvad hemmeligheden er bag min form, og hvad der adskiller mig fra andre, eftersom jeg klistrer lidt grann. Svaret er, at jeg ikke kender mig duktig om jeg går til gymmet tre gange i veckan utan at träningen är en naturlig del i allt jag gör och inget måste för mig. Desuden får jeg en del konstiga kommentarer. En person som holder på med muskeldyrkelse mejlade mig og erbjöd mig stora summor, ungefär fem gånger min lön, för att ses en gång i månaden och få se på mig när jag tränar, klämma på mina biceps och ta på mina lår. Det er helt sjukt og ingenting jeg er interesseret i.

Hvordan var det at spille i Atleterna?

- Det var meget specielt og noget, jeg kommer til at bære med mig resten af livet. Vi boede sammen i atletbyn uden kontakt med omverdenen og kunne ikke tage del af nyheder eller lytte på musik og blev bare upphämtade till tävlingarna. Annars tænkte jeg mest på, hvordan jeg skulle træne for ikke at være sliten til tävlingarna, som vi ikke vidste hvad det skulle være. Desuden var det et socialt spil, hvordan meget skal man våga bli vän och ge av sig själv mot någon man ska möta på tävling? Man vil ikke give de andre nogle fordele, så jeg forsøgte at fokusere på mit eget løb. Det var en balancegang. Alt i byn blev meget intensivt, og følelserne blev stærkere derinde, end de bliver i det virkelige liv. Samtidig var det fruktansvärt jobbigt att komma tillbaka till vardagen efteråt och vakna utan att höra de andra och jag saknade alla spekulationer, skratt och galna spex.


Det glada gänget i Atleterna.