Hösten 2011 blev Emma Bertilsson sjukskriven för sin kroniska ledsjukdom reumatism, men hittade en väg ut ur smärta och depression med hjälp av träning och löpning. I dag er hon triathlet och brinner för att hjälpa andra att förändra sina liv.
Karlstadsbon Emma Bertilsson, 27, er personlig træner, løbecoach, föreläsare og driver bloggen MarathonEmma, hvor hun skriver om sin triathlonsatsning.
- Jeg brinner for at hjælpe andre med at gøre en livsförändring, finde sin lycka och nå sina mål. I dag lever jeg min drøm, overfor hvad jeg gjorde for fire år siden. Nu er det ingen hindring for mig, livet er som en autobahn, siger hon.
Smittas av Emma Bertilssons träningsglädje och följ henne på Instagram @marathonemma! Foto: Instagram.com/marathonemma
Men for några år sedan såg Emma Bertilssons liv helt annorlunda ut. Sedan hon var liten har hon tampats med ledsmärtor. For sex år siden inträffade en rad händelser i hennes liv som gjorde att hon slutade motionera.
- Så vidste jeg ikke, at det var træningen, der holdt reumatismen i skak og som gjorde, at jeg kunne håndtere smärtorna. Når jeg sluttede rørte på mig ökade smärtorna. Det gjorde at jeg syntes synd om mig og åt på ett felaktigt sätt, något som gjorde smärtorna ännu värre.
Emma Bertilsson sökte hjälp hos läkare, men fick höra att hon var för ung att ha en reumatisk sjukdom. I stället gavs hon rådet att gå ned i vikt och fick smärtlindring utskriven. Vid hennes sista besök sa läkarna att de inte kunde göra något mer för henne och att smärtan var inbillad.
- Så gik alting under for mig. Jeg følte, at jeg ikke kunne tage hjælp af nogen, at det var jeg mod hele verden. 2011 var det så illa at jeg knappt klarade att ta mig upp ur sängen på morgonen eftersom jag var så stel. Jeg havde 40 graders feber var og varannan dag og havde svårt att sova på nätterna på grund av smärtan. Det tärde mycket på psyket, en 22-åring ska inte ha en kropp som en tant. 
Emma Bertilsson år 2011, innan hon beslutade sig för att förändra sitt liv. Som mest vejde hun 135 kilo. Foto: Privat
Vändpunkten kom en dag i mataffären när Emma blev passerad av en pensionär med rullator som gick snabbare än henne. Så bestemte hun sig for at gøre en forandring. Hon insåg att hennes problem brutit ut i samband med att hon slutade motionera och att hon borde börja träna igen. Emma fick också tid hos en ny läkare som konstaterade att hon hade en reumatisk sjukdom, sjukskrev henne och satte henne på en rehabiliteringsplan.
- Jag skulle få behandlingen inom tre månader men kände att jag inte kunde vänta så länge utan att jag blev tvungen att ta tag i det nu.
En morgen fulgte Emma med en kompis på spinning. Passet var en time långt och trots att Emma var helt otränad bet hon ihop och trampade på.
- Efteråt kände jag "Shit, vad bra att jag klarade det! Jeg er ikke værdiløs!". Den känslan var fantastisk. Det gjorde ingenting, at jeg lå dækket i feber og inflammationer dagen efter.
Emma jeg fortsatte med at gå på spinning tre gange i ugen, og når vel behandlingen for sygdommen begyndte, havde jeg lykkedes at gå ned over ti kilo på egen hånd. Med hjælp af medicinering, sjukgymnastik og terapi byggde hun sig langsomt op til et stærkere jeg og vidste, hvordan smärtorna avtog.- Jeg var livrädd för vad som skulle hända när behandlingstiden var över. En aften i februar fik jeg et återfall med hetsätning och ville kompensera det på något sätt. Gymmet var ikke åbent, så jeg tænkte, at jeg skulle tage en powerwalk. Men jeg boede i et område, hvor jeg kendte mig otrygg, så jeg tænkte, at jeg skulle prøve at jogga lidt, for da hørte jeg bare mit eget flås og slapp inbilla mig at någon följde efter mig.
Når Emma kom hjem kollade hon mobilen och såg till sin förvåning att hon sprungit två kilometer.
- I min verden var det større chancer for at vinde en million på lotto, end at jeg skulle kunne tage et løbesteg. Og der stod jeg så og havde sprunget to kilometer. Jeg følte, at det ville jeg gøre igen, og jeg begyndte at drømme om at få en medalje.
Medaljdrømmen gjorde at Emma anmälde sig till Vårruset. Og tack vare rehabiliteringen, spinningen, ett löppass i veckan och en massa pannben sprang hon hela den fem kilometer långa distansen.
- Känslan var fantastisk. Ikke mindst for at jeg sprang hele vejen uden også for at jeg for at klarade af at være i så store folkemasser. Jeg vidste, at jeg havde ramt min grej, og at jeg havde nået mit mål med at have en funktionel hverdag, hvor jeg kunne sova, springe og møde mennesker og kunne begynde at arbejde igen og leve et normalt liv.
Men Emmas løparsatsning sluttede ikke der. Vårruset följdes av det millånga stadsloppet i Karlstad och året efter, 2013, sprang hon GöteborgsVarvet.
- 2014 sprang jeg mitt första maraton i Stockholm. Det tog 3 timer og 50 minutter for mig, og jeg tænkte meget under den tid. Bara tanken på att jag tre år tidigare knappt kunde ta mig upp ur sängen och att jag nu kunde göra det jag drömt om kändes fantastisk.
I somras genomförde Emma Bertilsson sin första triathlontävling Karlstad Triathlon, 400 meter simning, 2 mil cykel och 5 kilometer cykling. Foto: Instagram.com/marathonemma
Hvad sker der med din reumatisme?
- I begyndelsen var det jättesvårt at finde en balance, hvor meget jeg kunne belaste kroppen, men når jeg godt fandt den, var det enkelt. Så længe jeg holder mig i rörelse mår kroppen bra och jag behöver inte äta några mediciner. Jeg har næsten aldrig symptomer længere, og når jeg får en skov nu, foregår det bare mellem to og tre dage. Forut kunne det holde på i to, tre måneder.
Hvor meget og hvad træner du i dag?
- Jeg træner mellem ni og 12 timer i ugen, men det er meget varieret træning. Anledningen til, at jeg holder på med triatlon, er, at kroppen ikke skal overbelastes.
Hvad har du for mål med træningen?
- I sommar ska jag cykla till Paris med team Rynkeby från Värmland till förmån för Barncancerfonden. Den 9. juli er vi med, og vi skal være med på syv dage, så det træner jeg meget for nu. Næste år er mit mål at gennemføre en Ironman. Mit livsmål er at springe 50 maratonløb, før jeg dør. Jeg har 48 kvar. Målet med maratonloppen er at tage mig rundt og være lige frisk, når jeg går i mål, som når jeg begyndte.
I dag elsker Emma Bertilsson känslan av frihet som löpningen ger. "Jeg uppskattar förmågan att kunna röra kroppen och att jag kan springa, eftersom jag inte kunde det förut. Har jeg haft en hektisk dag på jobbet, løser jeg det ved at tage en joggingtur og komme på bedre tanker", siger hon. Foto: Rebecca Hansson
