Eric tester baletten

Eric Fallander har fået sig en knap på at komme i form. Det går lige nu som en dans, tack vare baletträning!

Häng med på Eric Fallanders träningsresa! Han er 40 år og har sambo, to børn og et stillasittande jobb som copywriter på mobiloperatören 3. De seneste 20 år har han fået sin motion gennem at springe til holdepladsen eller tage trapperne i stedet for hissen. Og den ensidige pris består mest af hamburgare og pilsner.

Nu har han givet sig selv tio veckor att gå från soffpotatis till fysiskt praktexemplar. Nu har vi kommit till upploppet, åttonde veckan, då han avslöjar vad han i hemlighet gjort varje tisdag.

Ibland går vejen til toppformen via en tygsusp.

Jag lovade en överraskning förra veckan. Her er den: Jeg går på baletten hver tirsdag! Inte sån där "barre", utan riktig balett.

Och till är som undrar: Japp! Jeg har tightsen. Jag har de små nätta balettskorna. Jag har till och med en slags tygsuspensoar, komplett med tunt stringsnöre där bak. Det er ikke komfortabelt. (Og hvordan ni som bærer string dagligt står ud er helt uden for min forståelse.) Men jeg gør det, hver uge. Min brutna/opererade fot ställer till det lite för min "plié", men min "tandu jeté" är det ingen som kan klaga på!
Jeg uppmuntrar fler killar att prova på det här - i min klass med 25 elever är vi bara två killar. Men det er god træning!

Jeg får i og for sig kramp af at ständigt sträcka ut tårna, men min öst-europeiska lärare är lika sträng som alla personliga tränare jag kan tänka mig. Hon är genast där och skäller om jag inte spänner rumpan, är rak i ryggen, håller uppe blicken, axlarna bakåt, hälarna i golvet. Hon har pli på min plié!

De olika rörelserna och aktiviteterna lever nu i en fin symbios. Baletten hjälper mig fylla träningskvoten och Peters smidighetsövningar hjälper mig att utföra rörelserna i baletten. Första lektionen kände jag mig vig som en trästock. "Händerna mot golvet! Sträckta knän! Inte lyfta hälarna!" beordrade balettfröken, och där stod jag och nådde med fingrarna typ till knäskålarna innan det började strama i baksida lår.

Sitta med raka ben och böja sig fram: "Ner med huvudet, ni ska kunna kyssa era knän!". Jag kastade slängkyssar mot knäna, puss puss... Så ovig.

Precis som vid hantelväggen på gymmet finns här en stor spegel över hela rummets långsida, men där man på gymmet kan se musklerna bukta ut och känna sig snygg och stark, är balettspegeln mest en grym påminnelse om hur ograciös man (jag) är.

Men nu! Nå, jeg er ikke helt der, men seneste lektion hørte jeg hende bag mig: "Bra, Eric!" Jeg sken op af stolthed. Min holdning og balance kommer til at gøre naprapat-Peter häpen!

Hele kroppen skal være spänd i varenda rörelse under baletten, och för första gången sedan joggingpasset med löpcoachen började jag svettas lite lätt i tisdags. Kände hur det drog i musklerna. Från tårna, via lår, rumpa och rygg. Det findes til og med omklädningsrum och dusch, så på sätt och vis var det faktiskt ett äkta träningspass. Jeg tog mig dit og igennem det. Så måske er jeg nu tilbage.

Stolt over endnu en træningsbedrift kan jeg se fremad igen. Jeg kommer nok ikke til at jogga fram mot mina nya mål, men på något sätt ska jag ta mig dit. Jeg tror, jeg tripper på tå i trikå, eller ror mig dit i PT-Staffans roddmaskin. Nu kører vi!

LÄS MER: Erics vej mod toppformen: Bakslaget