Erics träningsresa, del 2

Du er ikke alene om at ville komme i form. Under tio veckor följer vi Erics väg mot toppformen. Hvordan har det gået den her uge?

Häng med på Eric Fallanders träningsresa! Han er 40 år og har to børn, og et stillasittande job som tekstforfatter på mobiloperatören 3. De seneste 20 år har han fået sin motion gennem at springe til holdepladsen eller tage trapperne i stedet for hissen. Og den ensidige pris består mest af hamburgare og pilsner.

Nu skal han endtligen "komma igång", som man siger. Under tio veckor får du följa honom här på Sportamore magazine när han ska försöka ta sig från soffpotatis till fysiskt praktexemplar! Hvordan kommer det til at gå på gymmet? Kommer det til at ske noget med formen på ti uger? Hvad siger näringsfysiologen om hans matvanor? Nu kører vi!

Från och med nu sitter Eric i squat när han jobbar!

Rapport efter vecka två:

Som jeg fortalte förra veckan, har jag många ursäkter för att undvika att träna. Framför allt en bruten vrist och smärtande knän. Og måske en lille smule, om det får lov at regne som sygepleje. Men for at give mig de bedste forudsætninger for at tage mig an löpning, skrotlyft och vad nu Sportamore kan tänkas kasta min väg, har de börjat med att skicka mig och mina värkande leder till en naprapat.

Jeg har været hos naprapater forr, då mest för att få en skön massage och höra kraset när de vrider min nacke till rätta. Det er lidt som en hårdere version af en S/M-grotte - i stedet for dungeon-mørkt er det let og hårdt, og i stedet for et trækors med remmar og håndklovar har de en vadderad bænk. Men smärtan är lika skön. Tänker jag alltså, jag har ju aldrig varit i en S/M-grotta!

Och i stället för en härskarinna har man en sköning från Dalarna... På Naprapatlandslaget Östermalmstorg mötte jag Peter, en grundad dalmas med starka nypor, som säger "gubben" mycket. Jeg liker det. "Bra, gubben!" och sånt. Känns härligt.

Mina tidligere naprapatbesøg har mest været for at behandle akuta plågor. Peters filosofi er, at man ikke bare skal behandle uden også at forebygge, så kroppen skal kunne klare sig uden bændlede og knudrede. Men først begyndte han med et lille forhør:

"Hur ofta tränar du nu?" spurgte Peter.

"Inte alls."

Det var ikke smart, sagde jeg først.

"Hvorfor er det så da?"

"Tja, det er altid mere lockande at bare tage en øl og sætte sig i soffan..."

Nej, det var ikke heller bra.

"Öl alltså? Hvor ofte drikker du alkohol?"

"Hver dag."

Inte alls bra.

"Hur mycket vatten dricker du då?"

"Alldeles for lidt, måske fem deciliter om dan."

Inte heller det bra, tydligen.

"Och när går du och lägger dig om kvällarna?"

"Aldrig före midnatt."

Du vet - inte bra.

"Kan jag få se dig göra den här rörelsen? (swosh!) Så långt ner du kan komma."

"Ungh...!"

"Ja, det var ju skitdåligt..."

Ungefär så lät det i alla fall i mitt huvud. Och trots det:

"Det her skal vi nok få ordning på, gubben!"

Peter begyndte at arbejde. Jag fick sitta på huk, gå upp i någon sorts variant av brygga, och göra några utfallande steg mot ett trappsteg. Han var ikke imponeret. Sedan fick jag lite övningar att göra hemma, och om jag bara sätter undan en timme om dagen, trodde han att vi skulle se snabba resultat.

Jeg tænkte jo, at den her rejse skulle resultere i et smärre helvete for mig, men övningarna är rätt nice - de handlar om att sitta. Sitta på huk, och sitta på knä. 30 + 5 minutter om dan. Sæt dig! Tydligen skulle det göra under med både knän och fotled. Det her kommer til at blive en cakewalk!

Sedan fick jag höra det härliga krasandet. Det var min ryg, der strakte sig ud.

Jeg kommer til at gå tilbage. For mer stretching, krasande och övningar. Og jeg håber, at jeg får et godt resultat. Peter tog nogle "före-bilder" på min stela kropp. Vänta bara tills jag har "efter-bilderna" om några veckor. Jeg kommer rulla ihop mig som en cirkusartist!

Det var en dejlig septemberdag, så på eftermiddagen tog jeg en øl på en udeservering. Og jeg sad naturligvis på huk hele tiden.

Nej, allvarligt, jag tar det här på största allvar, och jag ska göra allt de ber mig om. Har allerede gjort dagens 30 huk-minuter. Plågsamt var det også. Det skriver jeg, mens jeg sidder på hug.

(Jeg tog faktisk den der ölen, sittandes på ändan, men den hade jag ju gjort mig förtjänt av...!)

UPPDATERING:

Smekmånaden (dagene?) er overstået. Nu har Peter skickat mig ett träningsprogram för att öppna upp min stela bröstrygg och stärka muskulaturen runt knät. En hel liste med otaliga repetitioner av tåhäv och step-ups och gud vet vad. Varje dag ska jag göra dem, typ 40 minuter tar det. Hvordan finder man tid, og hvordan træner man? Man blir ju utbränd för mindre. Og da har jeg ikke ens träffat min PT än. Hvad har jeg fået mig ind på...?

TEKST AV: Eric Fallander

LÄS MER: Del 1 av Erics träningsresa