Att springa ett maraton utan minsta förberedelse gör rejält ont i kroppen, men med mycket pannben så klarar du av det - och får världens bästa känsla efteråt. Ida B Olsson har gjort udfordringen klar.
Många säger att det krävs flera månader av förberedelse för att klara av ett maraton. Det stemmer ikke, hvis du spørger PT:n Ida B Olsson. Hon bestämde sig spontant för att springa de 4,2 milen fyra dagar innan start - trots att hon bara sprungit 15 kilometer tidigare.Hvordan kom du på den her idé?
- Min mand og jeg sad i soffan og kiggede på en eventkalender for hvad der händer i Båstad for at finde noget roligt for børnene. Så så vi, at det var et maraton, som skulle gå af stapeln fire dage senere. Så slängde jag ur mig att vi borde springa det, och min man tyckte det lät som en kul idé. Lige da jeg havde sagt det, tænkte jeg "Hvad siger jeg egentlig nu?", men jeg tror, at det meste går op i, at du bare vil. Det sidder i hovedet og ganska lite i kroppen, siger Ida B Olsson, som til vardags jobbar som PT och bloggar HÄR.
Hann ni med några förberedelser alls?
- Da vi stod på startlinjen havde folk alle möjliga flashiga grejer, men vi hade bara slagit till på ett vätskebälte, Alvedon och Tigerbalsam. Det spøgte og mange havde avancerede kapuschonger, mens vi bare havde almindelige vindjackor. Men vi tænkte, at nogen gang torkar vi och att vara blöt är inte så farligt så det är bara att köra.
Hvad havde du for mål?
- Alla var väldigt taggade där inför starten, men vårt mål var bara att ta oss runt, och det var tur det. Banan innehöll så sjukt mycket backar! Andra hade kanske cyklat banan tidigare eller åkt med bilen och kikat, men vi hade ingen aning om vad som komma skulle. Det eneste jeg vidste var, at jeg ville klare af det.
"Att ta sig över det här var som att bestiga ett berg när benen var trötta" fortæller Ida B Olsson.
Hur kändes loppet i kroppen?
- Benen var træt og efter ungefär halva sträckan började det göra lite ont. Flåset var ingen fara, jag kunde prata hela tiden, det som tar knäcken på en är smärtan i kroppen. Det gør alt muligt, ryg, mage, knogler, høfter og alt muligt andet, så egentlig handler alt bare om at overleve smärtan.
Hvad var værst?
- På slutet kunde jag inte lyfta benen för det gjorde så ont och var så stel att jag fick komma på en ny springstil, för jag sköt fram höfterna och kastade fram benen. Att springa i sidled kändes omöjligt, och även att hoppa, så kom det en komocka sprang jag rakt i den. De skorna kommer jag inte använda mer, de har gjort sitt, haha.
Hur kändes kroppen efteråt?
- Mina knän svullnade upp och fötterna gjorde lite ont, annars var det mest träningsvärk. I overkroppen kände jag ingenting, jag gick faktiskt till gymmet bara två dagar senare.
Hvordan føles det at komme i mål?
- Jeg troede ikke, jeg ville få så meget følelser, men jeg skrattade og grät samtidigt, kände eufori och stolthet. Endnu en gang beviste jeg for mig selv, at jeg klarer så meget mere, end jeg tror. Det er så utroligt sjovt at teste sine grænser!
Hvem klarer at springe en mara uden forberedelse, tror du?
- Hvem som helst som har ret indstilling og en någorlunda vältränad kropp. Var ikke presset af nogen tid eller nogen anden og var ikke bange for, at det skulle gøre ont, for det kommer det til at gøre.
Kan du til og med rekommendera det?
- Ja, det skulle jeg gøre. Den der underbara euforin har hängt med sedan loppet. Jeg tror, at det, du klarer af fysisk stærkere dig mentalt også. Lufsa lugnt och bestäm dig för att gå i mål - då kommer du klara det!
Lyckan efteråt!!!
LÄS MER: Så klarar du av att springa ett maraton
LÄS MER: Bedste tipsen inför maraton
