Så er det at træne med PT första gången

Eric Fallander tester, hvordan det er at køre med personlige trænere. Resultatet? En nær døden-oplevelse.

Häng med på Eric Fallanders träningsresa! Han er 40 år og har sambo, to børn og et stillasittande job som tekstforfatter på mobiloperatören 3. De seneste 20 år har han fået sin motion gennem at springe til holdepladsen eller tage trapperne i stedet for hissen. Og den ensidige pris består mest af hamburgare og pilsner.

Nu har han givet sig selv ti uger til at gå fra soffpotatis til fysiskt praktexemplar. Det her er fjerde uge, og den her gang træner han med PT for første gang - hvilket resulterede i en nær døden-oplevelse. Eller nja, inte riktigt, men jobbigt var det!

Om situps bränner i magen? Har påven en rolig hatt? Sover Dolly Parton ... Ja, du ved det.

Har kæmpet på med naprapat-Peters övningar ett tag nu, som ni läst om förut (mycket huksittande till exempel). Og mens det for alle del er jobigt, er det jo intet fyspass. Men nu er det dags at ændre på det, for nu skal jeg träffa min personliga tränare, Staffan Eklund, mer känd som PT-Staffan, som har typ 60 000 följare på Instagram.

- Jaha, er du redo? undrar han.
- Ja, för tusan, jag har kläderna och allt! säger jag stolt, innan han påpekar:
- Mmm, du har tröjan ut-och-in.

PT-Staffan tar emot mig på gymmet, och plötsligt väller nostalgiska vindar över mig. Jeg kender igen de her lokalerna. Västmannagatan 44A i Stockholm. Hvor mange timer har jeg ikke bragt i de her lokaler? Her hang man bare en hel del forr. Ja, for en 20 år siden si så där. Fast inte i träningssyfte då. Det her var jo ZTV's gamle lokaler. Her gled det unge (nu middelaldrende) medie-Sverige omkring. Luuk, Schyffert, Erik Haag, Josefin Crafoord, David Hellenius..

Og nu er det en gymnastiksal. Passande. På samme plads, hvor jeg en gang sov ruset af mig i en soffa, står det nu nogen slags tortyr-apparat. Roddmaskin kallar Staffan den. Den skal vi tydligen upp i sen, men först ska han ta en massa mått.

Hvad gør en PT egentlig? Jeg tænker, at han er personlig, men aldrig privat? Ja.

- Av med kläderna, säger han, och blir samtidigt min privata tränare.

Som en skräddare går han loss på mig med måttbandet. Brystmått, midjemått, rumpa, lår, biceps... Det finns inte ett omfång på min kropp som han inte registrerat nu. Till och med fettprocenten kollar han med en stor tång. Nyper mig lidt her og lidt der. 22,8 procent konstaterer han.

Jaha, hvad betyder det? I min alder skal man ikke ligge over 25 procent tydligen, så helt illa kan det ikke være. Men jo, det kunne sikkert være lavere.

Sedan ska jag upp i tortyrapparaten och börja ro. Sidste minut skal jeg maxa, ta ut mig helt. Och Staffan kollar hur snabbt min puls går ner från max till vilopuls, och BOO-YA, den gick ner snabbt! Det må betyde, at jeg har en bra "grundfysik", siger han, så det så. Ra-ta-ra-ta-raaa, resten af passet går som en dans. Med sådan her grundfysik kommer jeg snart til at være Arnold.

Jag gick runt som på små moln efter det (eller stapplade runt som en gammal gubbe kanske är närmare sanningen, för träningsvärken kom ju med besked). Kände mig duktig och stolt som tagit mig igenom 30 minuter med PT:n.

Så kom ett mejl med förslag på tider för nästa träff. Han ville förstås boka in en hel timme, den galningen! Så hurtigt som det var over, er jeg der igen.

- Eftersom du har ganska bra grundfysik så kör vi hårt från början, upplyser PT-Staffan.

Jo tacka fan för det, snart ligger jag i en pöl på golvet och vill bara kräkas av illamående. Jeg ved ikke, hvordan det er med den der "grundfysiken" længere.

- Jeg brukade ju cykla till och från jobbet varje dag, men nu har det blivit så kallt att jag inte ens har den motionen, jag tror att jag har värdelös grundfysik. Kan vi bara utgå från det och köra kanske hälften av de här övningarna i stället? undrar jag.
Men nej, det vil han ikke høre. Han giver mig nogen minutter vila, og sedan ska vi göra hela skiten igen!!!

Asså, jeg har ju testat gym förut, hade ju till och med ett gymkort, som jag berättade om för några veckor sedan. Lyft skrot og kettlebells og hvad det kallas, men har aldrig riktigt fattat vitsen med att lyfta tunga saker för att sedan bara ställa tillbaka dem på samma ställe. Men Staffan har en anden metode. Vi gør ting, som man kan gøre i sit eget vardagsrum. Tar en liten plätt på 2x2 meter och jobbar med min egen kroppsvikt. Han kan sætte varenda gym i konkurs om den her metoden sprider sig!

En evighet av armhävningar, sit-ups, burpees och andra svinjobbiga övningar senare är tiden slut. Han ville køre et tredje varv, men mina 30 ryggresningar drog nog ut för mycket på tiden, så jag är off the hook för den här gången.

Så skal han nok gå og købe burgere til frokost! Det er jo mig, der gør alt jobbet, så var det min burgare?! Jo, det var jo så, at en vis næringsfysiolog havde åsikter om mitt intag av hamburgare. Hvad syntes du? Det kan jeg fortælle næste uge. Nu må jeg gå og dø lidt..

Op med hakan, Eric! (I dobbelt bemärkelse.)

LÄS MER: Erics träningsresa, del 3