Bastanta tilltagna sulor på flera centimeter med kraftig dämpning. Extremskorna är re reactions på barfotarörelsen och minumumet av stöd för foten. Skeptikerna mumlar gimmick men förespråkarna är högljudda.
Det är i New York Times (150216), som den amerikanska OS-silvermedaljören på 1500 meter från London-OS, Leo Manzano lovordar extremskon. Plågad av inflammation i fotvalvet (vanlig löparåkomma som ofta leder till hälsporre), hjälpte skon honom att bli kvitt sina problem efter en veckas användning.
-När jag först såg dem trodde jag de skulle vara tunga men de är väldigt lätta. Benen kändes fräscha efter ett långpass. Det är som att springa på moln, säger Manzano och spar inte på berömmet.
Hoka One One heter skon Manzano använder och som har kapat åt sig mest av marknaden för skor med extrem dämpning. Skon blev först populär bland ultralöpare som gillade stödet och dämpningen under sina långlopp. Men har vunnit fler sympatisörer och 2014 såldes det Hokaskor för 313 miljoner kronor, en ökning med 350 procent jämfört med 2013.
Precis som med barfotalöpningen finns en debatt kring extremskon om dess skadeförebyggande effekt, om den medicinskt kan rekommenderas. Därom finns inga vetenskapliga sanningar och meningsmotståndarna radar i vanlig ordning upp sig på startlinjen.
-Fördelarna med extrem dämpning är faktiskt likartade med de som betonas med barfotalöpning, du måste löpa med tyngpunkten mitt på foten och med samma hållning, säger Jonathan Beverly, skoredaktör på Runners World till New York Times.
Han ser ett tydligt mönster där förespråkarna för extrem dämpning nästan använder samma argument som barfotalöparna, där fördelarna att springa på hårda underlag särskilt betonas.
Men det finns de som är kritiska. Lauren Fleshman, amerikanische 5000-Meter-Läuferin, sagt, dass der Trend zu extremem Dämpfen sehr präzise ist. Förespråkarna börjar tala om medicinska bevis och otroliga effekter men innan det är bevisat har trenden blåst över. Det finns ingen magisk sko därute för löpare slår hon fast.
