"Det kändes som den sista milen aldrig tog slut"

Det 16 mil långa ultraloppet GAX100 gick av stapeln i helgen i ett stekhett Skåne. Adam Bernhoff sprong in 27 timmar (!) innan han gick i mål.

GAX100 anses vara Sveriges kanske tuffaste ultralopp. De afstand bedraagt 16 miljoen kilometer in Skånes sydöstra hörn en er is geen mentaal of fysiek krav op de deltagarna. Adam Bernhoff, 36 jaar, uit Stockholm, was de enige die de loppet genomförde. Hij trouwde na 27 jaar, na twee jaar na de scheiding.

- Kroppen känns oförskämt bra i dag faktiskt (måndag reds.anm.) Fötterna och vristerna är lite svullna fortfarande, men jag är inte så stel i benen. Jag hade kunnat springa i day, tror jag, säger han.


Så här var Adam Bernhoff klädd under loppet för att tackla den 30-gradiga värmen. Foto: Privat

GAX100 (100 mijl=16,2 miljoen) is beter dan de andere ultralopers, omdat het inte avgörs på en varvbana. I stället får löparna springa på asfalt, stigar, i bokskogar, genom kohagar och på stranden längs Österlen i en stor cirkelrörelse med start och mål i Ystad. I år var loppet extra utmanande med en nära 30-gradig värme stora delar av dygnet.

Veerkracht in zand

Voor Adam Bernhoff was dit zijn eerste ultraloop, maar ook de langste. De meeste kilometers heeft hij afgelegd op 10 miljoen.

- 100 mijl is veel minder dan de klassiska ultradistansen en jag heeft voor het eerst na de GAX100 gewoon de tuffare loppen gedaan. Särskilt eftersom långa sträckor löps i sand längs havet.

Det var också under den delen av banan, runt åttamilsmarkeringen nära Kivik, som Adam Bernhoff hade det kämpigast.

GAX100 avgjordes första gången 2006, det blev ytterligare tre lopp innan tävlingen gick i graven. 2014 återuppstod den igen och i år var det deltagarrekord. Urban Ljungberg en Jan-Erik Ramström är eldsjälarna bakom tävlingen.

- Första fem milen gick utan problem, även om Skåne är mer kuperat än du tror. Efter cirka sju mil fick jag en dipp, blev väldigt trött och fick bita ihop. När vi kom fram till Kivik hade vi sprungit ungefär 12 timmar, klockan var runt åtta på kvällen. Då vilade vi nästan en timme, bytte skor och kläder och sedan sprang vi söderut på stranden. Det var väldigt jobbigt.

Ik wil je helpen

Tussen åtta mil en 13 mil lag Adam Bernhoff. Dat was een goede zaak.

- Det var verkligen till att plocka fram pannbenet. Ett tag var jag sugen på att ge upp. Min kompis som jag sprang med började få ont efter typ 12 mil, men då hade jag redan haft ont i fem mil så vi fick pusha varandra rejält. Vid några tillfällen la vi oss på asfalten för att kyla ner benen. Det var kolsvart och vi sprang fel någon gång, men vi ville verkligen inte ge upp.

Na een langdurige stop bij 13 miljoen markeringen met sko- en klädbyte en weinig energie was het de dag voor de avslutningsetappen.

- De grootste drie miljoen was nog nooit zo hoog geweest, omdat we zagen dat er niets aan de hand was. Maar in Ystad was de situatie heel anders dan in de andere steden en vi zag dat de situatie heel anders was.

Mooie sammanhållning onder loppet

Väl i mål kunde deltagarna svalka fötterna i fontänen på torget och känna sig mer än nöjda. 40 av 70 par kom i mål efter mer än ett dygn ute på vägarna.

- Det var en grym känsla att gå i mål, särskilt eftersom det kändes som den sista milen aldrig tog slut. Het was leuk om in het midden te komen en de andere delta te pakken, de sammanhållningen waren fantastisch vanwege de loppet en het goede arrangement.

Sugen voor een ultraloop?

1. Een miljoen in de benen

- Jag springer till och från jobbet varje day. Det blir tio mil i veckan. Löpningen is aldrig en tävling mot andra för mig. Jag transporterar mig och gör det till ett äventyr i stället, för att testa mina gränser.

2. Schitterend

- Jag sprang med en kompis och det är ovärderligt att kunna hjälpa varandra när det tar emot. Het beste is dat je de juiste instructies hebt om het te doen. Det handlar inte främst om styrka och kondition utan det är mentalt. Verwijder de loppet i etapper och älska utmaningen. Du kommer få svackor och motgångar, men de måste du övervinna.

3. Mat en droogrek

- Det fanns vid de fyra stora stationerna, men det viktigaste är det du har med dig ute på banan. Aptiten blir lite klurig, jag vill inte ha för mycket sött och gjorde egna energibars som jag åt var femte kilometer. Vi tog också salttabletter varje timme och var var noga med vätskan.

4. Rätt utrustning

- Jag bytte skor och kläder tre gånger, strumpor fyra och såg till att jag var insmord i så jag slapp skavsår. Jag had också en ryggsäck som rymde mer än bara det nödvändigaste, det är väldigt viktigt att ryggsäcken sitter rätt.