Eric Fallander heeft de juiste knop om de juiste vorm te vinden. Det går just now som en dans, tack vare baletträning!
Maak kennis met Eric Fallanders träningsresa! Han is 40 jaar oud en heeft een sambo, een tv-stal en een baan als copywriter bij een mobiele operator 3. De laatste 20 jaar heeft hij zijn eigen beweging gevonden in het springen naar de hållplatsen of in de trapporna in de stället voor mensen. Och den ensidiga kosten består mest av hamburgare och pilsner.Nu har han gett sig själv tio veckor att gån från soffpotatis till fysiskt praktexemplar. Nu kommit vi till upploppet, åttonde veckan, då han avslöjar vad han i hemlighet gjort varje tisdag.
Ibland går vägen till toppformen via en tygsusp.Jag lovade en överraskning förra veckan. Här är den: Jag går på balett varje tisdag! Inte sån där "barre", utan riktig balett.
Och till er som undrar: Japp! Jag har tightsen. Jag har de små nätta balettskorna. Jag har till och med en slags tygsuspensoar, komplett med tunt stringsnöre där bak. Det är inte bekvämt. (Och hur ni som bär string dagligen står ut är helt beyond min förståelse.) Men jag gör det, varje vecka. Mijn brutna/opererade fot ställer till det lite för min "plié", men min "tandu jeté" är det ingen som kan klaga på!
Jag uppmuntrar fler killar att prova på det här - i min klass med 25 elever är vi bara två killar. Maar het is geweldig!
Jag får i och för sig kramp av att ständigt sträcka ut tårna, men min öst-europeiska lärare är lika sträng som alla personliga tränare jag kan tänka mig. Hon är genast där och skäller om jag inte spänner rumpan, är rak i ryggen, håller uppe blicken, axlarna bakåt, hälarna i golvet. Hon har pli på min plié!
De olika rörelserna och aktiviteterna lever nu i en fin symbios. Baletten helpt mig om de träningskvoten te vinden en Peters smidighetsövningar helpt mig om de rörelserna in baletten te gebruiken. Första lektionen kände jag mig vig som en trästock. "Händerna mot golvet! Sträckta knän! Inte lyfta hälarna!" beordrade balettfröken, och där stod jag och nådde med fingrarna typ till knäskålarna innan det började strama i baksida lår.
Sitta med raka ben och böja sig fram: "Ner med huvudet, ni ska kunna kyssa era knän!". Jag kastade slängkyssar mot knäna, puss puss... Så ovig.
Juist bij hantelväggen op de sportschool vind je een grote worst över hela rummets långsida, man där man på gymmet can se musklerna bukta ut och känna sig snygg och stark, är balettspegeln mest en grym påminnelse om hur ograciös man (jag) är.
Nu! Nou, jag är inte helt där, men senaste lektionen hörde jag henne bakom mig: "Bra, Eric!" Jag sken upp av stolthet. Mijn hållning och balans kommer att göra naprapat-Peter häpen!
Hela kroppen ska vara spänd i varenda rörelse under baletten, och för första gången sedan joggingpasset med löpcoachen började jag svettas lite lätt i tisdags. Kände hur det drog i musklerna. Vanaf het begin, via lår, rumpa en rygg. Det finns till och med omklädningsrum och dusch, så på sätt och vis var det faktiskt ett äkta träningspass. Jag tog mig dit och igenom det. Het kan zijn dat ik nu niet meer kan.
Stolt över ännu en träningsbedrift kan jag sikta framåt igen. Jag kommer nog inte att jogga fram mot mina nya mål, men på något sätt ska jag ta mig dit. Zorg ervoor dat je dit op je rug trippelt, of voor mig dit in PT-Staffans roddmaskin. Nu kör vi!
LÄS MER: Erics väg mot toppformen: Bakslaget
