Ultralöparnas hjärnor krympte under tävling

Har du funderat på varför din långlöpande kompis knappt kan knyta skorna eller säga sitt personnummer efter ett lopp? Forskare kan svaret ha hittat.

Als je een jaar hebt, is het goed om te springen. Dat kan je verkligen. Het resultaat van de forskarna is dat de ultralöpare onder extreme ansträngning wordt geföllt, maar dat is in het geheel niet zo indrukwekkend.

Uwe Shütz ansvarat för en grupp forskare vid Universitetssjukhuset i tyska Ulm som i över sex år följt löpare som deltagit i Trans Europe foot race, ett lopp som går från södra Italien till Norge under 64 dagar, utan vila. Det blir i runda slängar en distans på 450 mil, alltså 100 maraton.

Forskarna undersökte löparna var 90:e mil och fann två särskilt intressanta resultat. Onder de första 250 milen minskade brosket i leder och ben på deltagarna, för att sedan öka under den andra hälften av det långa loppet.

- Tidigare forskning har visat på att brosk endast kan återbildas under vila men våra resultat visar på att det också kan ske under löpning, säger Uwe Shütz till New Scientist.

Det andra resultatet handlar om löparnas hjärnor. Mätningar zien dat löparnas hjärnor krympte upp till sex procent under loppet. Det har antagits vara en följd av trötthet och brist på näring, men Shütz lanserar ytterligare en teori. Han is er zeker van dat dit kan worden toegepast op understimulering. Den del av hjärnan som skapar bilder har visat sig vara extra nedsatt under ultraloppet och det menar Shütz kan bero på att nästan det enda som fladdrat förbi i 64 dagar har varit vägar och asfalt.

Annan forskning har pekat på att hjärnans krympande kapacitet har att göra med en "omorganisering" av energi till områden som skapar motivation.

- Det är svårt att veta exakt vad som pågår, men hjärnan är helt återhämtat efter sex månader, poängeterar Shütz.

En dat is nog niet alles: de resultaten zijn knappast något en motionär behöver ta hänsyn till.