Erics verhoor, del 2

Du är inte ensam om att vilja komma i form. Onder tio veckor följer vi Erics väg mot toppformen. Hur har det gått den här veckan?

Kom naar Eric Fallanders träningsresa! Hij is 40 jaar en heeft een tv-schuur en nog steeds een baan als copywriter voor de mobiele telefoon 3. De laatste 20 jaar heeft hij zijn eigen beweging gevonden in het springen naar de hållplatsen of in de trapporna in de stället voor mensen. De overige kosten zijn het best voor hamburgers en pilsener.

Nu ska han äntligen "komma igång", som man säger. Onder tio veckor får du följa honom här på Sportamore magazine när han ska försöka ta sig från soffpotatis till fysiskt praktexemplar! Hoe kommer det gå på gymmet? Kommer det hända något med formen på tio veckor? Wat zeggen näringsfysiologen over zijn matvanor? Nu kör vi!

Voor en met nu zit Eric op zijn hurken när han jobbar!

Rapport na veel tv:

Som jag berättade förra veckan, har jag många ursäkter för att undvika att träna. Framför allt en bruten vrist och smärtande knän. Och kanske ett uns lathet, om det får räknas som ursäkt. Om mig de beste förutsättningarna te geven om mig een löpning te geven, skrotlyft en wat nu Sportamore kan tänkas kasta min väg, hebben de börjat med att skicka mig och mina värkande leder till en naprapat.

Jag har varit hos naprapater förr, då mest för att få en skön massage och höra kraset när de vrider min nacke till rätta. Det är lite som en härligare version av en S/M-grotta - i stället för dungeon-mörkt är det ljust och härligt, och i stället för ett träkors med remmar och handklovar har de en vadderad bänk. Men smärtan är lika skön. Tänker jag alltså, jag har ju aldrig varit i en S/M-grotta!

Och i stället för en härskarinna har man en sköning från Dalarna... På Naprapatlandslaget Östermalmstorg mötte jag Peter, en grundad dalmas med starka nypor, som säger "gubben" mycket. Jag gillar det. "Bra, gubben!" och sånt. Känns härligt.

Mina tidigare naprapatbesök har mest varit för att behandla akuta plågor. Peters filosofi är att inte bara behandla utan även förebygga, så att kroppen ska må bra utan bändande och knäckande. Het eerste wat ze deed was een beetje förhör:

"Hur ofta tränar du nu?" vroeg Peter.

"Inte alls

Det var inte bra, förstod jag.

"Varför är det så då?"

"Nou, det är alltid mer lockande att bara ta en öl och sätta sig i soffan..."

Nej, det var inte heller bra.

"Öl alltså? Hur ofta dricker du alkohol?"

"Verschillende dagen."

Inte alls bra.

"Hur mycket vatten dricker du då?"

"Alldeles för lite, kanske fem deciliter om dan."

Inte heller det bra, tydligen.

"Och när går du och lägger dig om kvällarna?"

"Aldrig före midnatt."

Du vet - inte bra.

"Kan jag få se dig göra den här rörelsen? (swosh!) Så långt ner du kan komma."

"Ungh...!"

"Ja, det var ju skitdåligt..."

Ungefär så lät det i allla fall i mitt huvud. Och trots det:

"Det här ska vi nog få ordning på, gubben!"

Peter började jobba. Jag fick sitta på huk, gå upp i någon sorts variant av brygga, och göra några utfallande steg mot ett trappsteg. Han was onverbiddelijk. Hij gaf me een paar lichte tips om hem te vinden, en om te zorgen dat hij niet te lang wegbleef, gaf hij aan dat hij een goed resultaat kon bereiken.

Jag tänkte ju att den här resan skulle resultera i ett smärre helvete för mig, men övningarna är rätt nice - de handlar om att sitta. Ga op je hurken zitten en ga op je knieën zitten. 30 + 5 minuten om dan. Zitten! Tydligen skulle det göra under med både knän och fotled. Det här kommer bli en cakewalk!

Sedan fick jag höra det härliga krasandet. Dit was mijn bagage die ik niet kon vinden.

Jag kommer att gå tillbaka. För mer stretching, krasande och övningar. En ik hoop dat ik een goed resultaat krijg. Peter heeft några "före-bilder" gemaakt op mijn stela kropp. Vänta bara tills jag har "efter-bilderna" om några veckor. Jag kommer rulla ihop mig som en cirkusartist!

Det här hände en härlig septemberdag, så på eftermiddagen tog jag en öl på en uteservering. Och jag satt naturligtvis på huk hela tiden.

Nej, allvarligt, jag tar det här på största allvar, och jag ska göra allt de ber mig om. Har redan gjort dagens 30 huk-minuter. Plågsamt var det också. Dit is wat jag doet als hij op zijn hurken zit.

(Jag tog faktiskt den där ölen, sittandes på ändan, men den hade jag ju gjort mig förtjänt av...!)

UPPDATERING:

Smekmånaden (dagarna?) är över. Nu heeft Peter mij een trainingsprogramma gegeven om mijn stela bröstrygg en stijvere spieren te verbeteren. En hel lista med otaliga repetitioner av tåhäv och step-ups och gud vet vad. Op verschillende dagen doe je dat, in 40 minuten. Hoe vind je ni tid, ni som tränar? Man blir ju utbränd för mindre. En ik heb mijn PT helemaal getransfereerd. Vad har jag gett mig in på...?

TEKST AV: Eric Fallander

LÄS MER: Del 1 av Erics träningsresa