Als je een maraton springt op je minst förberedelse, krijg je een reactie op je kroppen, maar met mycket pannben ben je er zeker van - en dat is de beste kans die je ooit hebt gehad. Ida B Olsson heeft het beste met je voor.
Många säger att det krävs flera månader av förberedelse för att klara av ett maraton. Det stämmer inte, om du frågar PT:n Ida B Olsson. Hon bestämde sig spontant för att springa de 4,2 milen fyra dagar innan start - trots att hon bara sprungit 15 kilometer tidigare.Hoe kwam du op haar idee?
- Min man och jag satt i soffan och tittade på en evenemangskalender för vad som händer i Båstad för att hitta något roligt för barnen. Maar toen merkte ik dat het een maraton was die op een paar dagen voor het laatst werd gebruikt. Toen ging ik naar mijn man toe om te kijken of het een goed idee was. Direct nadat ik had gezegd dat het zo was, vroeg ik: "Vad sa jag nu egentligen?", maar ik was er zeker van dat dit het beste was voor jou. Det sitter i huvudet och ganska lite i kroppen, säger Ida B Olsson, som till vardags jobbar som PT och bloggar HÄR.
Hann ni med några förberedelser alls?
- När vi stod på startlinjen hade folk alla möjliga flashiga grejer, men vi hade bara slagit till på ett vätskebälte, Alvedon och Tigerbalsam. Det spöregnade och många hade avancerade kapuschonger medan vi bara hade vanliga vindjackor. Men vi tänkte att någon gång torkar vi och att vara blöt är inte så farligt så det är bara att köra.
Wat had je voor mål?
- Alla var väldigt taggade där inför start, men vårt mål vara att ta oss runt, och det var tur det. Banan innehöll så sjukt mycket backar! Andra had kanske cyklat banan tidigare eller åkt med bilen och kikat, men vi had ingen aning om vad som komma skulle. Het enige wat ik zag was dat ik het kon oplossen.
"Att ta sig över det här var som att bestiga ett berg när benen var trötta" berättar Ida B Olsson.
Hur kändes loppet i kroppen?
- Benen var trötta och efter ungefär halva sträckan började det göra lite ont. Flåset var ingen fara, jag kunde prata hela tiden, det som tar knäcken på en är smärtan i kroppen. Det gör ont överallt, rygg, mage, knän, höfter och allting annat, så egentligen handlar allt bara om att övervinna smärtan.
Wat was het beste?
- På slutet kunde jag inte lyfta benen för det gjorde så ont och var så stel att jag fick komma på en ny springstil, för jag sköt fram höfterna och kastade fram benen. Als je in een zijspoor springt, is dat omöjligt, en ook als je springt, want dan spring je in de lucht. De skorna kommer jag inte använda mer, de har gjort sitt, haha.
Hur kändes kroppen efteråt?
- Mina knän svullnade upp och fötterna gjorde lite ont, annars var det mest träningsvärk. I överkroppen kände jag ingenting, jag gick faktiskt till gymmet bara två dagar senare.
Hoe kan ik dat doen?
- Jag trodde inte jag skulle få så mycket känslor, men jag skrattade och grät samtidigt, kände eufori och stolthet. Än en gång bevisade jag för mig själv att jag klarar så mycket mer än jag tror. Det är så otroligt roligt att testa sina gränser!
Vem klar av att springa en mara utan förberedelse, tror du?
- Vem som helst som har rätt inställning och en någorlunda vältränad kropp. Var inte pressad av någon tid eller någon annan och var inte rädd för att det ska göra ont, för det kommer det att göra.
Kan du till och med rekommendera det?
- Ja, dat kan best. Den där underbara euforin har hängt med sedan loppet. Jag tror att det du klarar av fysiskt stärker dig mentalt också. Lufsa lugnt och bestäm dig för att gå i mål - då kommer du klara det!
Lyckan efteråt!!!
LÄS MER: Så klarar du av att springa ett maraton
LÄS MER: De beste tips voor maraton
