Erics träningsresa, del 3

Eric Fallander testar om det går att komma i form på tio veckor. Den här gången har han "upptäckt" det här med träningsskor ...

Häng med på Eric Fallanders träningsresa! Han är 40 år och har två barn, och ett stillasittande jobb som copywriter på mobiloperatören 3. De senaste 20 åren har han fått sin motion genom att springa till hållplatsen eller ta trapporna i stället för hissen. Och den ensidiga kosten består mest av hamburgare och pilsner.

Nu ska han äntligen ”komma igång”, som man säger. Under tio veckor får du följa honom här på Sportamore magazine när han ska försöka ta sig från soffpotatis till fysiskt praktexemplar! Hur kommer det gå på gymmet? Kommer det hända något med formen på tio veckor? Vad säger näringsfysiologen om hans matvanor? Nu kör vi!

Eric har fått testa träningskläder från Blacc. Frågan är om han skulle gå vidare på en casting för att bli deras nästa modell?

Förra veckan berättade jag ju om mitt möte med naprapaten, men jag har även hunnit luncha med en näringsfysiolog, så jag är på gång att ändra mina vanor. Men även om jag redan har fått lite övningar av Naprapat-Peter, tror jag att det svettigaste jobbet kommer att äga rum i gym och löparspår, och till det kommer jag behöva en ny garderob. Så i veckan begav jag mig till det lokala postombudet för att hämta ut ett stort paket från Sportamore.

På Sportamores kundservice tyckte de att det var lite lustigt att jag inte visste vilken storlek jag har. Jag har 48 på kavajen. 30/32 i jeans. Men träningskläder har jag aldrig köpt – mäts de i centilång, eller?

– Jag är 173 centimeter, upplyser jag dem när de ska skicka mina träningskläder.

– Vad har du på t-shirts och jackor? frågar de.

Jag kollar jackan jag har på mig. Small. Tischan? Large. Stor hjälp det var…

Dagen efter hämtar jag ut och öppnar paketet. De har trots allt skickat Small. Det sitter bra! Löpardojor, tröjor och byxor från Blacc i flera modeller. Jag antar att man har olika brallor på gym och löprundor? Det är många byxor i paketet i alla fall, och med all den här utrustningen måste jag väl bara bli fit?

Sanningen är att jag alltid känt mig åtminstone någorlunda fit, för jag har ju haft så många träningsappar i mobilen. 7 minute work out, Freeletics, Runkeeper… Sedan har jag liksom inte behövt göra så mycket mer – apparna har räckt långt i att ge mig känslan av att jag egentligen är en ganska aktiv person.

Och jag äger ju faktiskt ett par löpardojor, även om de sällan kommer till användning. De har liksom samma funktion som apparna – de får mig att åtminstone känna mig tränad. Jag tror det är så många fungerar – ni tar på er era yogapants och går ut med hunden och vips så mår ni lite bättre. Har man sina Climacool-linnen, lite kinesiologitejp och ett sjysst Rehband-skydd är liksom halva jobbet gjort. Men jag vet att det inte funkar. Jag ser nämligen de här typerna varje dag när jag cyklar till och från jobbet. Och jag roas alltid lika mycket när jag susar förbi dem i mina boots och tajta jeans medan de flåsande trampar på i sina cykelhandskar, snabba glasögon och klicka-på-skor. Kläderna gör inte mannen, men jag inser också att jag inte kan komma till gym eller joggingspår i jeans, så jag är fullt beredd att låta mig förföras och vaggas in i tron att jag är en tränande person.

Men skor var det, ja. Jag vet att de inte kommer i Small, och jag vet vad jag har för skostorlek. Men här kommer mitt första heta TIPS! till er som ska köpa skor, åtminstone om ni köper Nike Train Speed 4: Satsa på en större storlek! De var för små, så jag fick byta dem mot en size över min vanliga, och de sitter fortfarande tajt. Jag tror att två storlekar upp är rätta vägen. Så om du är som mig, med 41:or på bootsen – skaffa 43:or om du ska springa i Nike. Yup, initierat tips från en som nu kan det här med skor! (Nej, Eric, du "kan" inte det här med skor om du tipsar om att man ska springa i träningsskor. Här är förklaringen! Reds. anm)

42:orma funkar dock. Jag går runt med dem här hemma. Vill gärna gå med dem till jobbet också, men känner att de inte riktigt funkar med mina civila kläder. Man liksom studsar fram, det visste ni kanske. Mycket skönare än de stumma klackarna jag har plågat min opererade fot med. Och om jag springer gör jag det ju oftast i Converse, det är liksom mina ”gympadojor”. Fast oftast är det ju inte mycket ”gympa” de nyttjas till – jag springer ju oftare efter bussen än efter … Ja, vad är det ni springer efter? Jag hoppas förstå det snart, för nu har jag bokat in en träff med en löpcoach. Men först ska jag träffa min personliga tränare, PT-Staffan, det får ni läsa om nästa vecka!

https://www.sportamore.se/magazine/mode-trender/darfor-ska-du-inte-ha-loparskor-pa-gymmet/

LÄS MER: Del 2 av Erics träningsresa