Därför blev Bolt bäst
Skräpmat, sovmornar och fester. Världens snabbaste är det knappast av en slump.
Superlativen har snart blivit ifrånsprungna av Usain Bolt i försöken att beskriva jamaicanens storhet. Efter segern på 200 meter har han nu lyckats knipa 10 VM-guld, två fler än Michael Johnson och Carl Lewis. Den senare av många länge ansedd vara en den största friidrottaren genom tiderna. De flesta är nu överens om att Bolt är den störste, kanske av alla idrottsmän genom tiderna.
Här är fem anledningar till hans framgång.
1. Storleken
Bolt mäter 1,96 meter och väger 95 kilo, vilket är mycket för en sprinter. Men det ger honom fördelen att hans steglängd är mycket längre än konkurrenternas. Bolts mäter 2,44 meter, nästan 20 centimeter längre än de andra i världstoppen. Han tar 41 steg på hundra meter, de andra mellan 42 och 44, men alla springer med samma frekvens på stegen.
2. Kraften
Hans kropp är som byggd för sprintlöpning. Beräkningar visar att hans fötter fjädrar mot marken med en kraft av 453 kilo. En genomsnittlig människas kraft är 226 kilo. När Bolt satte sitt världsrekord på 100 meter i Berlin 2009 nådde han en topphastighet på 43 kilometer i timmen.
3. Starten
Det talas ofta om Bolts start som ett problem, det stämmer också, till viss del. Hans reaktionstider är ofta bättre än konkurrenternas, däremot tar det längre tid för honom att få upp farten med sin stora kropp. Därför är han sällan i ledning första fjärdedelen av loppen.
4. Psyket
Ingen ser ut att njuta så mycket av de största sammanhangen som Bolt. Han ler, spexar och är avslappnad, till skillnad mot sina motståndare. Inte ens en kameraman på segway som klipper honom längs fotknölarna kan stoppa honom – vinner gör han ändå, alltid. Han har förmågan att plocka ut det absolut bästa av sig själv när det gäller som mest.
5. Inställningen
Usain Bolt förklarade framgången i Peking 2008 med sin diet på chicken McNuggets. Han har aldrig hymlat med sin lättsamma livsstil med sovmornar, fester och skräpmat, även om han tonat ned det på senare år. Han har tränat stenhårt för att förvalta den exceptionella talang han fötts med, men han har samtidigt passat på att njuta av livet. Det borde vi alla kunna lära oss något av, eller hur?
