Erics väg mot toppformen: Bakslaget
El viaje a la cima se ha convertido en un juego de niños. Eric Fallander ha conseguido un total de tres victorias en la Copa del Mundo, pero su victoria ha sido un fracaso. (¡Así que ya sabes lo que te motiva!)
¡Bienvenido a la página de Eric Fallanders! Eric tiene 40 años y trabaja en el Sambo, en la televisión y en la redacción de publicidad para el operador de telefonía móvil 3. De senaste 20 åren har han fått sin motion genom att springa till hållplatsen eller ta trapporna i stället för hissen. Och den ensidiga kosten består mest av hamburgare och pilsner.
Nu har han gett sig själv tio veckor att gå från soffpotatis till fysiskt praktexemplar. Nu har vi kommit till sjunde veckan, och supermotivationen börjar svikta ..
Erics träningsresa, vecka 7
Förra veckan skrev jag ju om mitt första möte med en löpcoach. Om mitt fantastiska löpsteg och önskan att flyga fram i spåren bland alla andra hurtbullar. Gladde mig åt att knäna höll, och planerade till och med att börja springa till och från jobbet.Men så hände det något... Efter den där första morgonjoggen till jobbet satte jag mig framför ett skrivbord och lät musklerna stelna. Kaffesuget kom krypande och jag skulle resa mig för att gå mot kaffemaskinen. Det var bara det att det gick inte... Där var knäna igen, och jävlar vad ont jag hade. Så fort jag lade lite tyngd på dem skrek de ifrån och jag insåg att det skulle ta lång tid innan jag sprang igen.
¡Resten av dagen stapplade jag fram - i passgång! Eller ja, det såg ut som jag gjort i brallan i allla fall. Fick till och med åka hissen ner till plattformen på tunnelbanan när jag gick hem. Ni vet, den där som gamlingar och barnvagnar trängs i annars.
Smärtan satt i flera dagar. Si buscas en Google, ¿sabes lo que es el "síndrome de la banda iliotibial"? Mailade naprapat-Peter, som någon anledning inte rekommenderar Doktor Google, men svarade att "Dagens tips är att inte springa om det gör ont". Este es el día en el que me he dado cuenta.
No trates, no saltes. No te preocupes. ¿Por qué no te das cuenta de todo lo que pasa? Den fredagen tryckte jag en burgare till lunch. Avslutade veckan med en AW. På lördagen mötte jag vänner på krogen. Esto fue debido a que discutí con el camarero: ¡seguro que se habían llevado algo, porque yo no había comido tanto! Han drog av ett par från notan, men nästa dag kändes kroppen precis som den borde förtjäna efter just åtta öl, och hela söndagen befann jag mig någonstans i gränslandet mellan sömn och vakenhet, mellan soffan och sängen.
Läste någon gång att det tar 21 dagar att ändra en vana, och jag hade ju känt att jag var på god väg. Men ingenstans står det hur lång tid det tar att falla tillbaka i gamla vanor. Así que ya puedes hablar: ¡Directamente!
Efter helgen var i och för sig värken i knäna över, men plötsligt kände jag mig inte lika manad att göra naprapat-Peters och PT-Staffans övningar längre. Det var liksom mycket bekvämare att bara låta bli. Jag var fortfarande ganska duktig med näringsfysiolog-Marias kostråd, men det blev ändå mer av den dåliga maten och mindre av den bra. Jag var på väg utför, mot samma omotiverade latmask jag beskrev när den här artikelserien började.
Sin embargo, cuando descubro esto, no hay nada en mí que me haga pensar en ello. Jomen, ur varenda historia jag nånsin fått berättad för mig, såklart. I varje hjältes resa (jag är hjälten alltså) måste det ju finnas motgångar. Den där stunden när allt hopp verkar förlorat. Ni vet, när man tror att E.T. är död, eller att Rocky är knockad och inte verkar kunna resa sig igen.
Lo más importante en esta historia es que, por encima de todo lo que te pueda pasar, lo más importante es que te sientas cómodo en esta situación. Man möter alltid motgångar, både i livet och i träning. Nu hoppas jag bara att det kommer att vända också, som i sagorna. Resa mig som Rocky, så att jag kan verka som en förebild för alla andra som hatar att träna men känner att de ändå borde.
Dags att komma ur sunken en gång för alla nu, kanske att jag redan har en "exit strategy" när jag tänker efter. ¡Kolla in med mig om en vecka, då kan jag ha en nyhet som kanske kan vända allt...! Si la música no es lo tuyo, no te preocupes. Och kanske står jag där till slut, på översta trappsteget med nävarna i luften. Jag känner det nu. Det här är inte slutet, det är bara början.
LÄS MER: Erics träningsresa del 6: Så är det att springa med löpcoach första gången
