Angelica Bengtsson tränar för att bli oslagbar

Hon är stark, både i kroppen och mentalt. Nu har friidrottsstjärnan Angelica Bengtsson tagit fram ett eget Nike training club-program för mage och armar, som du kan ladda hem i din mobil. Dessutom har hon siktet inställt på att vinna OS nästa år.

Stavhopperskan Angelica Bengtsson, 22 år, kom fyra på VM. Nu tränar hon inför OS i Rio nästa år, men har även hunnit med att ta fram ett träningsprogram till appen Nike training club, som hon kallar Abs and arms.

Hur kom du fram till upplägget för Abs and arms?

- Jag har lyckats bli väldigt stark i mina arma i förhållande till min kropp, trots att jag fortfarande inte avancerar i vikter i armcurl på gymmet. Så jag ville köra ett program innehållandes mycket jobb för armarna, för att programmet ska spegla mig och min styrka, säger Angelica Bengtsson.

Är mage och armar din favoritträning?

- Mage är kanske inte min favoritträning, men det är så väldigt viktigt att vara stark i magen att man inte kommer undan. Armar är helt klart min favoritträning. Jag tycker om benstyrka också, men man kan göra så mycket mer med armarna som är kul, som att kasta saker, lyfta saker och hänga i saker.

Biljetterna till Nikes träningsevent med dig den 3 november tog slut på mindre än tio minuter, varför vill så många träna med dig, tror du?

- Jag tror att Nikes NTC träningar är väldigt populära, jag var på en i New York också som var väldigt häftig. Varför man annars skulle vilja träna med just mig kanske är för att friidrott är en sport som många tycker om att titta på, speciellt så här när OS börjar närma sig, och med min fjärde plats på VM i somras så ligger jag bäst till i svenska laget att göra något häftigt nere i Rio.

Angelica Bengtsson tycker att det finns flera fördelar med att ha starka armar: "När du är stark i armarna har du en annan frihet i vardagen. Du kan lätt klättra över hinder och skulle du ramla utför ett stup eller en balkong så kan du ta dig upp själv. Perfekt sätt att bli av med höjdskräck till exempel!"

Var får du drivet till att träna så mycket?

- Jag älskar att tävla, men bara när jag har chans att vinna, så när jag tränar så tänker jag ofta på att jag gör det för att aldrig mer förlora. 2016 kommer att vara första året för mig som jag inte kommer kunna tävla i underkategorier tack vare att jag är ung, så nu är det verkligen fokus på att bli bättre än alla stavhopperskor som finns.

Händer det att du hoppar över ett träningspass för att du inte känner för det eller fuskar med extra jobbiga saker?

- Det hände oftare förut, men fortfarande väldigt väldigt sällan. Då var det för att jag gick i skolan och hade läxor och inlämningar på hög. Även om det var skönt att ha en bra anledning att gå ifrån pluggandet så kunde det bli väldigt jobbigt ibland att träna och känna att jag inte skulle hinna med en inlämning, för jag var ändå väldigt seriös i mina studier också. Men det hände mycket oftare att jag till exempel körde färre set än vad som stod på programmet. Nu inför OS i Rio så fuskar jag inte längre, både på grund av ökad motivation men också för att jag litar på min tränare att han vet exakt hur många reps och set jag klararar av. Han kan säga inför ett pass att i dag är målet att ha en fruktansvärd träningsvärk i morgon och då är det bara att acceptera att det kommer vara jobbigt, för har jag då inte träningsvärk dagen efter har jag ju sabbat planen.

Vad gör du för att hålla dig skadefri?

- Jag går ofta till en sjukgymnast som antingen masserar mig för att jag ska bli av med onödiga spänningar i musklerna, som kan leda till skador, eller använder olika apparater för att läka småskador som alltid dyker upp och ser även till att rätta till mina skavanker.

Tror du stavhopp kan vara världens svåraste idrottsgren?

- Jag skulle väl säga att extremsport måste vara svårare, och gymnastik. Stavhopp är väldigt lik trampett på det viset att du verkligen måste ta i allt du kan när du springer för att hoppa så högt som möjligt. Skillnaden är att vi måste ta i när vi lämnat marken också, eftersom vi har en stav att kontrollera också. Sedan må stavhopp vara lättare, för målet är att hantera en rörelse, ett trick, medan extremsportare och gymnaster har flera olika övningar att hantera. Svårigheten blir då kanske i stället att man måste utföra just den övningen bättre än alla andra, som också bara övar på samma övning. Det finns heller inte bara en enda tydlig teknik, för att nå målet att hoppa högst. En gymnast vet att den måste ha raka ben, medan det finns olika stavhoppare som hoppar lika högt, trots att ena hoppar med raka ben och den andra med böjda.

Vad betyder din utrustning för din prestation?

- Jag har experimenterat mycket med olika sorters skor de senaste åren och jag har känt stor skillnad. Jag har inte provat andra märken än Nike, men jag har provat längdhopps-, trestegs-, sprint och stavhoppsspikskor, Vissa skor passade sig inte med mina problem i fötterna, så ett tag så hoppade jag till och med gympaskor i stället, vilket är väldigt ovanligt. När min första tävling i vintras drog igång så frågade mina konkurrenter mig skrattandes om jag verkligen skulle hoppa i de skorna, alltså gympaskor. Jag svarade att jag precis kommit tillbaka från en skada och första tävlingen tog jag därmed lite med en klackspark. Till slut så vann jag tävlingen på ett nytt rekord på fem centimeter, och mitt gamla rekord var fyra år gammalt! Sedan dess vet jag att det viktigaste är bara att jag inte har ont, sedan kvittar det lite vad jag har på fötterna.


För att bli en duktig stavhoppare krävs tid och känsla, enligt Angelica Bengtsson: "Det krävs mycket tid. Jag har tränat stavhopp seriöst sedan jag var elva år. Dessutom är det bra att ha känsla för vad man gör. Om du inte vet vad som är upp och ned när du hoppar är det svårt att lyckas finna den positionen när du är upp och ner. Det kan snabbt bli väldigt läskigt då också."

Hur ser dina matvanor ut?

- Mitt fokus just nu är mest att äta under bra tider, så att jag inte bli överdrivet hungrig någon gång för det är inte bra för mitt humör. Sedan har jag också märkt att det är mycket lättare att hålla vikten om kroppen aldrig får panik på mat heller. Så jag äter frukost, lunch och middag och äter utan dåligt samvete två kakor till mellanmål vid klockan 16 och något kaloririkt direkt efter träningen också.

Du har hoppat 4,70 vilket förstås är sjukt grymt. Ändå verkar du hungrig på mer. Hur långt ifrån är du 4,80?

- I min jakt på att guldmedaljer även på seniornivå nöjer jag mig så klart inte med 4,70 meter. Jag kan inte säga hur nära 4,80 meter jag är, för det beror på så många olika faktorer. Jag var inte långt ifrån varken på inomhus EM i Prag i vintras eller på VM i Peking nu i somras, mycket för att det just var stora tävlingar, där adrenalinet gav mig något av superkrafter. Nu ligger jag i hårdträning och hoppas vara i ett ännu bättre utgångsläge än i vintras och somras.

Vad har du för mål till EM och OS nästa år?

- Eftersom jag inte kan veta i förväg hur mina konkurrenter utvecklas eller vilka som kommer att delta, så kan jag bara lägga upp ett personligt mål på att göra mitt bästa och hoppa bättre än tidigare år. Sedan så är jag klart sugen på medaljer, nu när jag kom trea på inne-EM och fyra på VM, så tränar jag för att bli oslagbar.

Vad har du för mål på lång sikt?

- När jag började stavhopp 2004 bestämde jag mig för att jag skulle vinna OS någon gång, på världsrekord, mot världsrekordhållerskan. Det är det ultimata målet och jag ser ingen anledning att sänka det.

Jag hade en lång period för inte så länge sedan då jag var livrädd för att hoppa.

Är du någonsin rädd när du hoppar?

- Javisst, jag hade en lång period för inte så länge sedan då jag var livrädd för att hoppa. Jag lyckades bara få för mig att hoppa under tredje försöket på varje höjd på tävling. På träning hoppade jag inte en enda gång och då försökte vi nästan varje dag. Men den perioden har lyckligtvis gått över nu, av flera anledningar. Annars jag kan jag bli rädd när jag är över ribban och ser under mig att jag inte avancerat tillräckligt. Då har jag ingen fart kvar framåt mot mattan och jag ser bara gropen där man sätter staven under mig, och där hänger jag upp och ned från fyra och en halv meters höjd. Då kan jag bli rädd. Och som i somras på Stockholms Stadion i år så fick jag bara fötterna på ribban och blev blockerad från att landa på mattan. Men jag har alltid klarat mig undan dessa situationer. Jag tror nog min skyddsängel gör ett bra jobb.

Under tävlingarna har vissa nerver som spökar men du ser ut att njuta av själva tävlingsmomentet. Vad tänker du på under tävlingarna?

- Jag tänker på ordspråket "Ett leende ger dina fiender bekymmer". Genom att låtsas vara glad så blir man ofta glad, så jag försöker le så mycket som möjligt. Då kommer positiva tankar upp som 'Vad häftigt det skulle vara om jag klarade den här höjden nu', 'Vad kul det ska bli att övervinna denna svårare staven' och 'Vad roligt det hade varit om jag fick stå på pallen efter det här'. Tävlingar är verkligen min grej, så jag har stort självförtroende för att utgången oftast blir till den bättre.

Ser du dig själv som en förebild?

- Under tävlingar är det ofta barn som kommer fram och säger att de ser upp till mig och att de också börjat att hoppa stav, efter att ha sett mig hoppa. Så ja, jag känner att jag bär på mig ett ansvar. Det ansvaret gör att jag tycker det är svårare att lägga upp något på Instagram eller Facebook, för vad jag lärt mig av mitt intensiva läsande på Facebook är att allt kan misstolkas.

Berätta något om dig själv som ingen vet?

- Jag är lite av en gumma. Jag spelar klarinett, broderar gärna och avgudar min katt.


Angelica Bengtsson klarar sig inte utan sin klisterburk och sin underarmsmudd: "Det vikigaste i min utrustning är min klisterburk och min underarmsmudd. Utan mudden får jag ett gigantiskt blåmärke av staven på vänster underarm som ibland skapar stora problem med handleden, och utan klisterburken så kan jag bara inte hoppa. För att ha ett bra grepp om staven så kan stavhoppare använda magnesium, koda, klister, handskar eller ingenting alls. Jag använder klister, för jag har redan tappat greppet om staven två gånger med två års mellanrum och båda gångerna ledde det till en spricka i knäskålen."

En vanlig träningsvecka för Angelica Bengtsson

- Träningsveckorna ser väldigt annorlunda ut beroende på säsong. Hösten börjar med mycket aerobisk träning, intervallöpning varannan dag, vilket går över till cirkelträning och som senare går över till den normala träningsveckan med ett till två stavhoppspass på två till tre timmar.

• Måndag morgon Cirkelträning (lygnar crossfit) 2 val
• Tisdag eftermiddag Stavhopp 2-3 h
• Onsdag morgon 2 h Sprintas
• Onsdag eftermiddag Gymnastik 2-3 h
• Torsdag förmiddag Gymstyrka 1-2 h
• Torsdag eftermiddag Teknikträning (häckövningar) 2 h
• Fredag förmiddag Stavhopp 2 h
• Lördag Vila
• Söndag Backe 1-2 h

Ladda hem Angelica Bengtssons träningsprogram redan i dag!