Träningen som ska ta Johan Wissman till OS

Efter flera års skadeproblematik är Sveriges främsta sprinter Johan Wissman tillbaka. Nu har han siktet inställt på OS i Rio.

Johan Wissman är ingen nykomling på löparbanan. Han har svenskt rekord på både 200 och 400 metrų - och har till och med sprungit OS-final på 400 metrų. Nu hoppas han på att få göra samma sak i Rio, fast på den kortare distansen. För Sportamore magazine berättar han om vägen dit.


Johan Wissman flyger fram mot nya mål. Nuotrauka: IBL

Stämmer det att du är i bättre form än någonsin?

- Det känns som att det stämmer. Om du hört det så stämmer det nog, rykten stämmer alltid, säger Johan Wissman, 33 år gammal.

Du har gått all in för att komma till OS i Rio. Varför är det så viktigt för dig?

- Som friidrottare är OS det största du kan vara med om. Jag har varit med i två OS tidigare men efter det hade jag det motigt med skador hit och dit och fick aldrig göra mig själv rättvisa. Nu när jag känt att det börjat gå bra igen under det senaste året har jag blivit extra sugen på att göra allt jag kan för att nå till OS, så nu är det full satsning. Men jag har annat i bakhuvudet också, som EM i sommar.

För ett år sedan flyttade du till Sundsvall för att träna. Berätta lite om det?

- Jag hade haft samma tränare i hela min karriär men de sista åren bodde han i Helsingborg och jag i Stockholm och tränade mycket själv. Jag insåg att det inte skulle ta mig hela vägen och att jag behövde träna med den bästa i hela Sverige. Min nya tränare Håkan Andersson bor i Sundsvall och därför fick jag flytta dit trots att det inte var den bekvämaste lösningen eftersom min flickvän och hund bor i Stockholm. Men det var vad som krävdes för att kunna satsa fullt ut. Just nu är jag i en intensiv träningsperiod och är i USA för att träna i lite varmare väder innan tävlingssäsongen drar igång.

Hur har det gått i Sundsvall då?

- Bra, det är en stor träningsgrupp där uppe med bland andra Stefan Tärnhuvud och Tom Kling Baptiste, som också är i sprinttoppen i Sverige, så det är bra konkurrens. Att det är ett skönt gäng är sådant som pushar en lite extra de dagar det känns tungt, för det är inte alltid en dans på rosor. Min tränare är i mitt tycke den bästa på 200 meter och har hållit på länge och det är bra att alla har samma höga målsättningar.

Vad är det som gör att du blivit Sveriges bästa sprinter?

- Att jag alltid varit väldigt duktig på att träna. Det finns många talanger som är extremt begåvade, men alla orkar inte träna så extremt mycket som krävs. Förut sprang jag mest 400 metrų och träningen där kan vara brutal emellanåt. Jag har varit i framkant när det gäller att träna hårt och tränat till förbannelse i 15 års tid.

Jag har varit i framkant när det gäller att träna hårt och tränat till förbannelse i 15 års tid.

Vad slipar du på just nu?

- Att få ut maximalt i ett lopp. För att göra det måste jag förbättra några tekniksaker, som att jag ska vara avslappnad när jag springer. Det är lättare sagt än gjort. När man varit skadad drar man på sig felaktiga rörelsemönster, men nu börjar jag hitta tillbaka till en bra balans i kroppen och kan vara mer naturligt avslappnad. Det är kul att slipa på de där sista små detaljerna som gör att jag kan få ut allt som faktiskt finns där. Kunna samla ihop allt och generera den kraften jag har i mig under ett enda lopp. Bara vetskapen om att det kan gå hela vägen till OS gör att det känns väldigt bra och jag är på god väg dit.

Hur ser du på de jobbiga kvalgränserna till OS? Sveriges olympiska kommitté (SOK) har satt den till 20,35, medan den internationella gränsen egentligen är 20,50.

- De är extremt hårda, för alla idrotter. Du ska nästan vara topp tio i världen som svensk bara för att få åka, så det är enorma krav på idrottarna. Men samtidigt är det extra stimerande att det är så hårt, klararar du att ta dig till OS vet du att du är en av de bästa i världen.

Men hur många svenska sprinters kommer ta sig tid (dit?) tror du?

- Det är väl egentligen bara jag som har chans på det just nu, och eventuellt vårt stafettlag på 4x100m. De senaste åren är det inte så många svenska sprinters som varit med i OS förutom jag, eftersom sprint är en så tuff gren konkurrensmässigt. Överallt i hela världen springer människor. Vi svenskar har inte så bra tradition i sprint och har inte legat i toppen, utan de flesta svenska sprinters siktar främst mot EM.

Om vi släpper eliten för en stund och vänder oss mot läsarna. Vilken tid tycker du är rimligt att en motionär ska ha på 200 metrų?

- Jag vill inte sänka folk genom att säga att man ska nå en viss tid. Vilken tid som är ett bra mål är helt beroende på vilken nivå du är på när du börjar sikta mot målet. Det viktiga är att man vågar utmana sig själv ... men tar de mitt svenska rekord på 20,30 så är väl det okej.

Haha, kom igen nu!

- Springer du under runt 23 sekunder kan du vara med på SM, så det får väl räknas som bra.

Hur tränar du?

- Att springa är förstås det viktigaste delen och den filosofin min tränare har är att vi ska springa väldigt många snabba lopp. Inte springa så mycket i långsam fart. En annan stor del är styrketräning, speciellt explosiv styrka. Det är ett bra vapen om du vill bli snabb som sprinter.

Vad gör du på gymmet?

- Jag använder skivstången till mycket, som olika typer av knäböj till exempel. Olympiska lyft, som frivändningar till exempel, är det som jag tycker är den mest effektiva formen av styrketräning. Dessutom gör jag en del hopp av olika slag. Sedan försöker jag hålla kroppen dynamisk och rörlig med olika gymnastikinslag, för den blir rätt stel som sprinter. Men det är det tråkigaste av allt, det gör jag bara för att jag vet att jag måste.

Jobbar du med ditt psyke på något sätt?

- Under hela min karriär har jag jobbat mycket med avslappning och hitta självförtroende i det jag gör. Jag jobbar mycket med visualiseringar, så att jag till exempel ska ha lättare att hitta rätt känsla under ett lopp och kunna göra det på mitt vis och fokusera på mig själv även om jag möter sju stycken andra som springer samtidigt.

Du har legat lågt några år på grund av en skada. Vad hände egentligen?

- Jag hade tränat extremt hårt i flera år, men också smart, vilket gjort att jag var hel under princip hela min karriär. Sedan började jag få en diffus skada i sätet, så fort jag maxade gjorde det ont och så var det i flera år utan att jag lyckades få ordning på det. Det var som en handbroms som hämmade mig i fyra år. Det går inte att ha en handbroms i när du ska springa mot världseliten.

Det går inte att ha en handbroms i när du ska springa mot världseliten.

Vad hände sedan?

- När jag fick veta att det antagligen hade att göra med dåliga diskar i ryggen så började jag jobba och stärka upp kroppen utifrån det. När jag hade varit hos en mängd terapeuter och läkare i Sverige utan att blivit ordentligt behandlad åkte jag till Tyskland och fick sprutor i kotorna och det är möjligt att det var det som hjälpte, men det dröjde nästan ett år efter jag hade varit där innan det blev bra. Nu jobbar jag med en kille i Uppsala som har ett eget system för att behandla olika stelheter och smärtor i kroppen med akupunkturnålar. Det har faktiskt varit en nyckel till att min kropp är så bra som den är idag.

Hur påverkade det dig?

- Förutom felaktiga rörelsemönster har det såklart varit motigt och då har jag nog varit en pain in the ass mot min omgivning, men det har nog de flesta haft förståelse för. Som idrottare är det lätt att man blir ganska egofokuserad. Det är inte en så smickrande egenskap men det är en gemensam faktor för alla idrottare eftersom det krävs stenhårt fokus och att man tänker på sig själv. Trots allt så har jag inte gett upp. Jag är en kämpe och nu är jag tillbaka!


Följ Johan Wissman på Instagram @Johanwissman.

LÄS MER: Är du dålig på att springa? Då måste du läsa det här