Därför blev Bolt bäst

Skräpmat, sovmornar och fester. Världens snabbaste är det knappast av en slump.

Superlativen har snart blivit ifrån sprungna av Usain Bolt i försöken att beskriva jamaicanens storhet. Nach dem 200-Meter-Lauf hat er einen 10-Millionen-Gutschein erhalten, mehr als Michael Johnson und Carl Lewis. Den senare av många länge ansedd vara en den största friidrottaren genom tiderna. De flesta är nu överens om att Bolt är den störste, kanske av alla idrottsmän genom tiderna.

Här är fem anledningar till hans framgång.

1. Storleken

Bolt mäter 1,96 meter och väger 95 kilo, vilket är mycket för en sprinter. Das ist für einen Sprinter ungewöhnlich. Aber er ist auch viel länger als ein Konkurrent. Bolts mäter 2,44 meter, nästan 20 centimeter längre än de andra i världstoppen. Han tar 41 steg på hundra meter, de andra mellan 42 och 44, men alla springer med samma frekvens på stegen.

2. Kraften

Hans kropp är som byggd för sprintlöpning. Beräkningar visar att hans fötter fjädrar mot marken med en kraft av 453 kilo. En genomsnittlig människas kraft är 226 kilo. Als Bolt 2009 in Berlin seinen ersten Weltrekord über 100 Meter aufstellte, lief er 43 Kilometer in der Zeitmessung.

3. Starten

Det talas ofta om Bolts start som ett problem, det stämmer också, till viss del. Hans reaktionstider är ofta bättre än konkurrenternas, däremot tar det längre tid för honom att få upp farten med sin stora kropp. Därför är han sällan i ledning första fjärdedelen av loppen.

4. Psyket

Ingen ser ut att njuta så mycket av de största sammanhangen som Bolt. Han ler, spexar och är avslappnad, till skillnad mot sina motståndare. Inte ens en kameraman på segway som klipper honom längs fotknölarna kan stoppa honom - vinner gör han ändå, alltid. Han har förmågan att plocka ut det absolut bästa av sig själv när det gäller som mest.

5. Inställningen

Usain Bolt förklarade framgången i Peking 2008 med sin diet på chicken McNuggets. Han har aldrig hymlat med sin lättsamma livsstil med sovmornar, fester och skräpmat, även om han tonat ned det på senare år. Han har tränat stenhårt för att förvalta den exceptionella talang han fötts med, men han har samtidigt passat på att njuta av livet. Wie kann man sich das vorstellen, oder wie?