Så tränar Henrik Windstedt inför skidsäsongen

Henrik Windstedt har gått från diskbråck till världsmästartiteln i friåkning. Anledningen är att han nu gör försäsongsträningen året runt. Så här går det till.

Regel nummer ett för smarta skidåkare är att aldrig komma oförberedd till berget och aldrig kompromissa med försäsongsträningen. Vintern står för dörren och oavsett om du laddar för att pumpa puder, skära manchester i pisten eller uppgradera tricken i parken så behöver kroppen förberedas i tid. Ekvationen är enkel, flitigare träning under hösten ger gladare dagar på berget.

Peak Performances ambassadör, världsmästare Henrik Windstedt, 33 år, anser att det finns två hemligheter bakom hans framgångar som skidåkare.

För det första är få skidåkare mer allround än Åresonen. Bakom farten, skidkontrollen, känslan i luften och de smarta linjevalen nedför berget ligger en skidkarriär bestående av allt från skicross och OS-satsning i puckelpist till parkåkning och friåkning.

För det andra har han lagt upp ett noggrant träningsprogram som han följer året om. Han måste nämligen det för att hålla ihop. Två diskbråck, knäckta nyckelben och revben och ett stukat knä har gjort att försäsongsträningen har behövts uppgraderas till en kontinuerlig rehabträning året om.

- De flesta skidåkare har en period när man är ung och dum. Man vill pusha alla gränser, sätta alla trick och tror samtidigt att kroppen håller för allt. Inför OS 2006 nötte jag så otroligt mycket puckel utan att vara tillräckligt stark och vila emellanåt. Det är klart att jag gärna hade sluppit diskbråck, men samtidigt är det kanske det bästa som hänt mig som skidåkare. Jag lärde mig läxan i tid och träningen som sedan blev ett absolut krav för mig har också gjort att jag utvecklas senare i karriären, säger Henrik Windstedt och fortsätter:

- Som skidåkare är du ofta antingen en ryggmänniska eller en knämänniska. Det finns kanske någon som är odödlig, men få åkare klarar sig genom en hel karriär utan att ta stryk. Teknik och talang kan kompensera för mycket, men förr eller senare åker du på en kyss. Själv är jag en ryggmänniska och behöver anpassa mig till det.

Hur du bäst skyddar ryggen? Du stärker bålen. I och med att en skidåkare "automatiskt" får stora muskler på framsida lår är även övningar för baksida lår, för att balansera upp benen, viktiga. Omkring fyra gånger i veckan tar han sig till Sportsgym i Åre. Klassisk styrketräning med fria vikter, som till exempel marklyft, frivändning och benböj, väljs bort till förmån för träning med pilatesboll och rep som fästs i taket, det ger bra neuromuskulär träning. Fördelen med boll och rep är också att de enkelt kan packas ner i trunken under vinterns alla resor så att träningen kan hållas igång hela tiden.

- En vältränad bål är skidåkarens viktigaste styrka. Det är inte benmuskler som behövs för att stompa en landning. Kan du inte hålla ihop överkroppen fäller du dig framåt eller faller bakåt.

Förutom träningen i gymmet kompletterar Henrik Windstedt sin träning med löpning. Inget avancerat, max sju kilometer på gamla vägen från Åre till Tegefjäll. Men oavsett vad du gör, ska du inte göra som alla andra gör.

- För många av oss krävs avancerad och personanpassad träning. Att sätta en benböj på rätt sätt tar tid. Det värsta du kan göra är att stressa igång träningen när snön börjar falla, börja lyfta tung för snabbt, härma andra på gymmet och riskera att dra på sig långvariga skador. Det bästa jag gjort är att utveckla min egen träning i nära samarbete med fysioterapeuter. Jag tycker fler borde lägga upp träningen så.

Hjärt- och lungträning får han även av turer på allmountain-cykeln upp mot Hummelstugan. Downhillcykling som sedan följer ger bra träning i att läsa av terräng och att tvingas ta snabba linjebeslut.

- Sedan är det kanske lite motsägelsefullt med tanke på min rygg, men jag köpte en motorcross nyligen som jag kör på ÅreMX bana vid Fäviken. Det är otroligt krävande fysiskt och extremt kul. Samtidigt tror jag på det jag hört om att mjölsyretålighet alltid är grenspecifik. En skidåkare kan bara mjölksyreträna genom att åka skidor och det är skillnad mellan att åka puckel och friåka. Även jag får mjölksyra i benen under säsongens första åk oavsett hur mycket annan träning jag gjort under försäsongen. Så alla skiddagar på berget gör skillnad.

För den som sett något av Henrik Windstedts vinnande åk från Freeride World Tour eller de håriga linjer han kör i Alaskas berg, så märks det där med stark bål tydligt. Men, träningen gör något med skidåkarhuvudet också.

- Ska du åka i Alaska eller sätta ett åk på världstouren, som ofta är mycket längre än filmsekvenserna, så måste du veta att du är stark. Jag tror att det är den känslan som också domarna eller de som tittar på skidfilmerna märker av. Jag har har samtidigt en otrolig respekt för bergen, ibland är jag rädd inför ett åk och det tror jag är sunt.

Henrik Windstedt är vinnare av Freeride World Tour 2008, har sju vinster i Nordiska Mästerskapen i extremskidåkning, otaliga sekvenser i skidfilmer och har startat What! Camps i Åre och Folgefonna.

LÄS MER: Yogan gör mig till en bättre skidåkare