Atleterna-stjärnan tränar 25 timmar i veckan

Sju svettiga spörsmål

Lasse Ohtamaa tok Nordiskt rekord i femkamp 2015.

Han har grym konkurranseinstinkt, en sjarmerende personlighet og store muskler. Vi har snakket med Lasse Ohtamaa fra Atleterna om hvordan han kom i superform - og her er hans beste tips til deg!

Tiokamparen Lasse Ohtamaa(35) syns akkurat nå i SVT:s lördagsunderhållning Atleterna. Med muskler av stål og et hjerte av gull har han hypnotisert mange tittare. Nu avslöjar Lasse Ohtamaa, som också jobbar som personlig tränare och fritidspedagog, hur han blev så vältränad och vad han gör för att hålla sig skadefri.

Lasse, du er den mest veltrente personen jeg noensinne har truffet. Hvordan ble du det egentlig?

- Fra grunden är det att jag alltid haft mycket spring i benen och jag behövde kanalisera all den där energin på något vettigt i stället för att bara springa runt. Det som var den utlösande faktorn var att jag blev mobbad i grundskolan och då började jag i en friidrottsförening för att komma undan, få en nystart och träffa vänner som jag hade något gemensamt med. For mig blev friidrotten en drog jag inte kunnat skilja mig ifrån och som dominerat mina tankar dygnet runt, säger Lasse Ohtamaa.

Hur mycket tränar du en vanlig vecka?

- De sista tio åren har jag tränat 30 timmar i veckan men sista året har jag skurit ned till den lägsta Svenssonstandarden jag kan acceptera och stå ut med och det är 25 timmar.

Hvordan holder du deg skadefri?

- Jeg har som rutine å värma upp väldigt länge inför alla träningspass oavsett om jag ska köra styrka eller friidrott. Jeg har som en sjekkliste jeg bockar av. Først promenad, sedan lugn jogg och dynamisk rörlighet där jag känner av var jag är extra stel i kroppen och vad jag behöver fokusera på. Dessutom jobbar jag med hela kroppen varje träning och att jag alltid jobbar med rörlighet i höftböjarna, bröstryggen och axlarna, även om det inte är huvudfokus, ger mig en grundsmidighet som hjälper mig i all träning.

Hva har du som grunnstener i ditt helsekonsept?

- Det viktigste er å ha et tydelig mål, da sender du riktige signaler til kroppen. Går du til et treningsstudio uten å vite hva du vil blir kroppen også forvirrad og så får du dårligere resultat. Første steget mot et mer velfungerende liv er å ta en beslutning. Bestäm dig. Nu vill du förändra dig. Sätt dig ned och fundera på hur det känns när du nått slutmålet. Hvordan mår du da? Hvordan føles det? Ha den bilden i huvudet varje gång det är jobbigt och du vill ge upp. Da ska motivationsbilden finnas där så att du känner att det är värt det. Har du ikke det drivet selv burde du ta hjelp. En annen sak som er viktig for meg er å ikke gå inn og kjøre järnet og strunta i alt rundtomkring. Kroppen må bli gjenställd, og for det må du vila och äta på ett bra sätt.

Berätta lite om dina matvanor?

- Mitt smeknamn är Krydd och det är för att jag älskar stark mat. Jeg äter mycket chili, det ökar förbränningen, är gott och hjälper mot förkylningar. Jeg er ikke rädd för fett, utan tillför nyttiga fetter från nötter, fisk och olivolja. Annars äter jag tre grundmåltider varje dag med husmanskost, som ris, kyckling, broccoli och kött och kompletterar med kosttillskott för att inte missa något viktigt näringsämne.

Hva får du vanligvis for kommentarer på skjemaet ditt?

- Många vill veta vad hemligheten är bakom min form och vad som skiljer mig från andra eftersom jag sticker ut lite grann. Svaret er at jeg ikke kjenner meg duktig om jeg går til gymmet tre ganger i uken uten at treningen er en naturlig del i alt jeg gjør og ingenting må for meg. Dessuten får jeg en del konstiga kommentarer. En person som håller på med muskeldyrkelse mejlade mig och erbjöd mig stora summor, ungefär fem gånger min lön, för att ses en gång i månaden och få se på mig när jag tränar, klämma på mina biceps och ta på mina lår. Det er helt sjukt og ingenting jeg er interessert i.

Hvordan var det å spille i Atleterna?

- Det var veldig spesielt og noe jeg kommer til å bære med meg resten av livet. Vi bodde tillsammans i atletbyn utan kontakt med omvärlden och kunde inte ta del av nyheter eller lyssna på musik och blev bara upphämtade till tävlingarna. Annars tänkte jag mest på hur jag skulle träna för att inte vara sliten till tävlingarna, som vi inte visste vad det skulle vara. Dessuten var det et sosialt spill, hvor mye skal man våga bli venn og ge av seg selv mot någon man ska möta på tävling? Man vill inte ge de andra några fördelar, så jag försökte fokusera på mitt eget race. Det var en balansegang. Alt i byn ble veldig intensivt og känslorna blev starkare därinne än de blir i verkliga livet. Samtidig var det fruktansvärt jobbigt att komma tillbaka till vardagen efteråt och vakna utan att höra de andra och jag saknade alla spekulationer, skratt och galna spex.


Det glada gänget i Atleterna.