"Det kändes som den sista milen aldrig tog slut"

Det 16 mil lange ultraloppet GAX100 gikk av stapeln i helgen i ett stekhett Skåne. Adam Bernhoff sprang i 27 timer (!) før han gikk i mål.

GAX100 anses å være Sveriges kanskje tøffeste ultraløp. Distansen strekker seg 16 mil rundt Skånes sydöstra hörn og ställer stora mentala och fysiska krav på deltagarna. En av de som gjennomførte loppet var Adam Bernhoff, 36, fra Stockholm. Han tok seg i mål etter 27 timer, to timer etter segraren.

- Kroppen känns oförskämt bra i dag faktiskt (måndag reds.anm.) Fötterna och vristerna är lite svullna fortfarande, men jag är inte så stel i benen. Jag hade kunnat springa i dag, tror jag, säger han.


Så her var Adam Bernhoff klädd under loppet för att tackla den 30-gradiga värmen. Foto: Privat

GAX100 (100 miles=16,2 mil) skiller seg fra mange andre ultraløp siden det ikke avgörs på en varvbana. I stället får löparna springa på asfalt, stigar, i bokskogar, genom kohagar och på stranden längs Österlen i en stor cirkelrörelse med start och mål i Ystad. I år var loppet ekstra utmanande med en nära 30-gradig värme stora delar av dygnet.

Sprang i sanden

For Adam Bernhoff var det ikke hans første ultraløp, men det lengste. Som mest har han tidligere sprungit 10 mil.

- 100 miles er ju lite av den klassiska ultradistansen och jag har förstått först efteråt att just GAX100 är något av de tuffare loppen. Spesielt siden lange strekninger løper i sand langs havet.

Det var også under den delen av banan, runt åttamilsmarkeringen nära Kivik, som Adam Bernhoff hadde det kämpigast.

GAX100 avgjordes första gången 2006, det blev ytterligare tre lopp innan tävlingen gick i graven. 2014 gjenoppstod den igjen og i år var det deltagarrekord. Urban Ljungberg og Jan-Erik Ramström er eldsjelene bak konkurransen.

- Första fem milen gick utan problem, även om Skåne är mer kuperat än du tror. Efter cirka sju mil fick jag en dipp, blev väldigt trött och fick bita ihop. Når vi kom fram til Kivik hadde vi sprungit ungefär 12 timmar, klockan var runt åtta på kvällen. Da vilade vi nästan en timme, bytte skor och kläder och sedan sprang vi söderut på stranden. Det var veldig jobbigt.

Var sugen på å ge upp

Sträckan mellan åtta mil och 13 mil var den tuffaste enligt Adam Bernhoff. Tross at det ble svalare.

- Det var verkligen till att plocka fram pannbenet. Ett tag var jag sugen på att ge upp. Min kompis som jeg sprang med begynte å få ont etter typ 12 mil, men då hade jag redan haft ont i fem mil så vi fick pusha varandra rejält. Vid några tillfällen la vi oss på asfalten för att kyla ner benen. Det var kolsvart og vi sprang fel någon gång, men vi ville verkligen inte ge upp.

Etter ytterligare ett längre stopp vid 13-milsmarkeringen med sko- och klädbyte och lite mer energiintag var det dags för avslutningsetappen.

- De siste tre milen var ju så klart hårda också, eftersom vi visste att det handlade om nästan fem timmars löpning. Men det var otroligt vackert in mot Ystad på morgonen och vi insåg att vi skulle klara det.

Bra sammanhållning under loppet

Väl i mål kunde deltagarna svalka fötterna i fontänen på torget och känna sig mer än nöjda. 40 av 70 par kom i mål etter mer enn ett dygn ute på vägarna.

- Det var en grym känsla att gå i mål, särskilt eftersom det kändes som den sista milen aldrig tog slut. Det var kul att komma i mål och träffa de andra deltagarna, sammanhållningen var fantastisk genom hela loppet och arrangemanget otroligt bra.

Sugen på å springa ett ultralopp?

1. Mange millioner i bena

- Jeg springer til og fra jobben hver dag. Det blir tio mil i veckan. Löpningen är aldrig en tävling mot andra för mig. Jag transporterar mig och gör det till ett äventyr i stället, för att testa mina gränser.

2. Mye vilje

- Jeg sprang med en kompis og det er ovärderligt att kunna hjälpa varandra när det tar emot. Men det viktigste er å ha riktig innstilling, at du skal klare det. Det handler ikke først og fremst om styrke og kondition uten at det er mentalt. Dela upp loppet i etapper och älska utmaningen. Du kommer til å få svackor og motgångar, men de må du overvinne.

3. Mat och dryck

- Det fanns vid de fyra stora stationerna, men det viktigaste är det du har med dig ute på banan. Aptiten blir lite klurig, jeg vil ikke ha for mye sött och gjorde egna energibars som jag åt var femte kilometer. Vi tog också salttabletter varje timme och var noga med vätskan.

4. Riktig utrustning

- Jag bytte skor och kläder tre gånger, strumpor fyra och såg till att jag var insmord i så jag slapp skavsår. Jag hade också en ryggsäck som rymde mer än bara det nödvändigaste, det är väldigt viktigt att ryggsäcken sitter rätt.