Erics träningsresa, del 3

Eric Fallander tester om det går å komme i form på ti uker. Den her gangen har han "upptäckt" det här med träningsskor ...

Häng med på Eric Fallanders träningsresa! Han er 40 år og har to barn, og en stillasittande jobb som tekstforfatter på mobiloperatøren 3. De siste 20 årene har han fått sin motion gjennom å springa til hållplatsen eller ta trapporna i stället för hissen. Og den ensidige kostnaden består mest av hamburgere og pilsner.

Nu ska han äntligen "komma igång", som man säger. Under tio veckor får du följa honom här på Sportamore magazinenär han ska försöka ta sig från soffpotatis till fysiskt praktexemplar! Hur kommer det gå på gymmet? Kommer det til å skje noe med formen på ti uker? Hva sier näringsfysiologen om hans matvanor? Nå kjører vi!

Eric har fått teste treningskläder från Blacc. Spørsmålet er om han skulle gå videre på en casting for å bli deras neste modellen?

Forra veckan berättade jag ju om mitt möte med naprapaten, men jag har även hunnit luncha med en näringsfysiolog, så jag är på gång att ändra mina vanor. Men også om jeg allerede har fått litt øvelser av Naprapat-Peter, tror jeg at det svettigste jobbet kommer til å äga rum i gym och löparspår, och till det kommer jag behöva en ny garderob. Så i veckan begav jag mig till det lokala postombudet för att hämta ut ett stort paket från Sportamore.

På Sportamores kundservice tyckte de at det var lite lustigt att jag inte visste vilken storlek jag har. Jeg har 48 på kavajen. 30/32 i jeans. Men treningskläder har jag aldrig köpt - mäts de i centilång, eller?

- Jag är 173 centimeter, upplyser jag dem när de ska skicka mina träningskläder.

- Hva har du på t-skjorter og jakker? Spør de.

Jag kollar jackan jag har på mig. Liten. Tischan? Stor. Stor hjelp det var..

Dagen etter hämtar jag ut och öppnar paketet. De har tross alt skickat Small. Det sitter bra! Löpardojor, tröjor och byxor från Blacc i flera modeller. Jeg antar at man har forskjellige brallor på gym og løprundor? Det er mange byxor i pakken i alle fall, og med all den her utrustningen må jeg vel bare bli fit?

Sanningen er at jeg alltid känt mig åtminstone någorlunda fit, för jag har ju haft så många träningsappar i mobilen. 7 minutes work out, Freeletics, Runkeeper... Sedan har jag liksom inte behövt göra så mycket mer - apparna har räckt långt i att ge mig känslan av att jag egentligen är en ganska aktiv person.

Och jag äger ju faktiskt ett par löpardojor, även om de sällan kommer till användning. De har liksom samme funksjon som apparna - de får meg til å åtminstone känna mig tränad. Jag tror det är så många fungerar - ni tar på er era yogapants och går ut med hunden och vips så mår ni lite bättre. Har man sine Climacool-linner, litt kinesiologitejp og ett sjysst Rehband-skydd är liksom halva jobbet gjort. Men jeg vet at det ikke funkar. Jeg ser nämligen de här typerna varje dag när jag cyklar till och från jobbet. Och jag roas alltid lika mycket när jag susar förbi dem i mina boots och tajta jeans medan de flåsande trampar på i sina cykelhandskar, snabba glasögon och klicka-på-skor. Kläderna gör inte mannen, men jag inser också att jag inte kan komma till gym eller joggingspår i jeans, så jag är fullt beredd att låta mig förföras och vaggas in i tron att jag är en tränande person.

Men skor var det, ja. Jag vet att de inte kommer i Small, och jag vet vad jag har för skostorlek. Men her kommer mitt første heta TIPS! til er som skal kjøpe skor, åtminstone om ni köper Nike Train Speed 4: Satsa på en större storlek! De var for små, så jeg fikk bytte dem mot en størrelse over min vanliga, och de sitter fortfarande tajt. Jag tror att två storlekar upp är rätta vägen. Så om du er som meg, med 41:or på bootsen - skaffa 43:or om du ska springa i Nike. Jepp, initierat tips från en som nu kan det här med skor! (Nei, Eric, du "kan" ikke det her med skor om du tipsar om att man ska springa i träningsskor. Här är förklaringen! Reds. anm)

42:orma funkar dock. Jag går runt med dem här hemma. Vill gärna gå med dem till jobbet också, men känner att de inte riktigt funkar med mina civila kläder. Man liksom studsar fram, det visste ni kanske. Mycket skönare än de stumma klackarna jag har plågat min opererade fot med. Och om jag springer gör jag det ju oftast i Converse, det är liksom mina "gympadojor". Fast oftast är det ju inte mycket "gympa" de nyttjas till - jag springer ju oftaare efter bussen än efter ... Ja, vad är det ni springer efter? Jag hoppas förstå det snart, för nu har jag bokat in en träff med en löpcoach. Men først skal jeg träffa min personliga tränare, PT-Staffan, det får ni läsa om nästa vecka!

https://www.sportamore.se/magazine/mode-trender/darfor-ska-du-inte-ha-loparskor-pa-gymmet/

LÄS MER: Del 2 av Erics träningsresa