Så er det å springa maraton uten förberedelse

Att springa ett maraton utan minsta förberedelse gör rejält ont i kroppen, men med mycket pannben så klarar du av det - och får världens bästa känsla efteråt. Ida B Olsson har klarat av utmaningen.

Många säger att det krävs flera månader av förberedelse för att klara av ett maraton. Det stämmer inte, om du frågar PT:n Ida B Olsson. Hon bestämde sig spontant för att springa de 4,2 milen fyra dagar innan start - trots att hon bara sprungit 15 kilometer tidigare.

Hvordan kom du på den her ideen?

- Min mann og jeg satt i soffan og tittade på en evenemangskalender för vad som händer i Båstad för att hitta något roligt för barnen. Da så vi at det var et maraton som skulle gå av stapeln fire dager senere. Da slängde jag ur mig att vi borde springa det, och min man tyckte det lät som en kul idé. Akkurat når jeg hadde sagt det så tenkte jeg "Hva sa jeg egentlig nå?" men jeg tror at det meste går om du bare vil. Det sitter i hodet og ganske lite i kroppen, sier Ida B Olsson, som til daglig jobber som PT og blogger HÄR.

Hann ni med några förberedelser alls?

- När vi stod på startlinjen hade folk alla möjliga flashiga grejer, men vi hade bara slagit till på ett vätskebälte, Alvedon och Tigerbalsam. Det spöregnade och många hade avancerade kapuschonger medan vi bara hade vanliga vindjackor. Men vi tenkte at någon gång torkar vi och att vara blöt är inte så farligt så det är bara att köra.

Hva hadde du for mål?

- Alla var väldigt taggade där inför starten, men vårt mål var bara att ta oss runt, och det var tur det. Banan innehöll så sjukt mycket backar! Andra hade kanske cyklat banan tidigare eller åkt med bilen och kikat, men vi hade ingen aning om vad som skulle komma. Det eneste jeg visste var at jeg skulle klara av det.


"Att ta sig över det här var som att bestiga ett berg när benen var trötta" forteller Ida B Olsson.

Hur kändes loppet i kroppen?

- Benen var trötta och efter ungefär halva sträckan började det göra lite ont. Flåset var ingen fara, jag kunde prata hela tiden, det som tar knäcken på en är smärtan i kroppen. Det gör ont överallt, rygg, mage, knän, höfter och allting annat, så egentligen handlar allt bara om att övervinna smärtan.

Hva var värst?

- På slutet kunde jag inte lyfta benen för det gjorde så ont och var så stel att jag fick komma på en ny springstil, för jag sköt fram höfterna och kastade fram benen. Att springa i sidled kändes omöjligt, och även att hoppa, så kom det en komocka sprang jag rakt i den. De skorna kommer jag inte använda mer, de har gjort sitt, haha.

Hur kändes kroppen efteråt?

- Mina knän svullnade upp och fötterna gjorde lite ont, annars var det mest träningsvärk. I överkroppen kände jag ingenting, jag gick faktiskt till gymmet bara två dagar senare.

Hvordan føles det å komme i mål?

- Jeg trodde ikke jeg skulle få så mye følelser, men jeg skrattade och grät samtidigt, kände eufori och stolthet. Än en gång bevisade jag för mig själv att jag klarar så mycket mer än jag tror. Det er så utrolig morsomt å teste sine grenser!

Hvem klarer av å springa en mara utan förberedelse, tror du?

- Hvem som helst som har riktig innstilling og en någorlunda vältränad kropp. Var ikke pressad av någon tid eller någon annan och var inte rädd för att det ska göra ont, för det kommer det att göra.

Kan du til og med rekommendera det?

- Ja, det skulle jeg gjøre. Den der underbara euforin har hängt med sedan loppet. Jeg tror at det du klarar av fysiskt stärker dig mentalt också. Lufsa lugnt och bestäm dig för att gå i mål - då kommer du klara det!


Lyckan efteråt!!!

LÄS MER: Så klarar du av att springa ett maraton
LÄS MER: Bästa tipssen inför maraton