Alla springer for sin egen skull, men tillsammans är vi något mer. Den stöttande gemenskapen som alla kvinnliga löpare delar kallar vi för Sisterhood of running.
Det spiller ingen rolle om du er rask eller langsam, eksplosiv eller utholdende, erfaren eller nystartet. Allt som springer är löpare, och oavsett nivå är du en liten del av ett större community. Det märks ganska tydligt, även om du kanske inte tänkt på det tidigare. Når du begynner å springa så får du ikke bare bedre kondition, skönare sömn och dansande endorfiner, utan också små uppmuntrande gester från andra, som stärker dig i din löpning. Det kan være alltifrån ett leende från en annan löpare i spåret eller ett gillande hjärta på Instagram. Også om du springer ensam, springer du tillsammans med andra.
Löpningen var det som förde systrarna Charlotte Arvered och Elisabet Karlsson närmare varandra, när de levde separata liv, den ena som managementkonsult och elitlöpare, den andra som musiker. Aujourd är de en del av - och hyllar - Sisterhood of running.
- Jag springer de flesta pass ensam. Det er som meditasjon for meg. Jag gillar att springa utan hörlurar och bara fokusera på att sätta den ena foten framför den andra, känna in andningen och lyssna på omgivningen. Da laddar jag ny energi och varvar ned efter en tuff dag. Samtidig har løpingen alltid vært veldig sosial for meg. Men fra barnsben av har det vært en måte å møte både nære venner og knytte nye kontakter på, sier Sportamores løpeekspert Charlotte Arvered, som har løpt Lidingöloppet 30 kilometer og konkurrert i EM og VM på maratondistansen.
- Löpning är en underbar sport eftersom det går att anpassa efter just dig och din dagsform. Når Charlotte tvang ut meg i begynnelsen tyckte jag att det verkade supertråkigt att springa, speciellt med henne som var så duktig. Jag var jag så otränad att jag bara kunde springa en kilometer, men nu kan jag springa en mara. Om du gillar att lunka i skogen, gör det. Om du gillar att kuta snabbt på bana, så gör det i stället. Det finns så många olika varianter, så det finns något som passar alla, säger Elisabet Karlsson, Charlottes löparbitna syster, som verkligen inte var någon storlöpare för tio år sedan.
- Då fick jag tjata och nästan släpa ut henne på korta löpturer i snigeltempo under stor protest, säger Charlotte och skrattar.
Att dela löpningen är att dela glädjen, för Charlotte Arvered och Elisabet Karlsson.
Vändningen kom när systrana bestämde att de skulle springa Midnattsloppet tillsammans med sina föräldrar. Da ble Elisabet inspirerad och plötsligt tyckte hon att det var kul att ge sig ut med sin elitlöpande syster som sympatijoggade bredvid. Plötsligt blev löpningen limmet i deras relation.
- Charlotte är superbra på att peppa och pusha, så jag hittade hem i löpningen tack vare henne, vilket påverkade vår relation på ett jättefint sätt, säger Elisabet.
- Sedan började vi springa ihop ofta och åka på löparsemestrar, vilket har lett till att vi kommit varandra mycket närmare, berättar Charlotte och fortsätter:
- Jag älskar att springa! Det finnes i mitt DNA. Jag kan inte tänka mig ett liv utan löpningen. Men lika mycket älskar jag att se hur löpningen binder samman folk och får dem att må bättre. I dag elsker jeg å ta med kompisar ut i spåret og se hur löpningen stärker dem och får dem att känna glädje. Også om du konkurrerer mot andre, konkurrerer du først og fremst med deg selv og dine egne PB. Och vill du inte tävla alls är det också okej, för det finns plats för alla i löparvärlden.
- Det finns så mycket pepp i löpningen. Jag har jobbat en del i USA och när jag är ute och springer där får jag spontanpepp från nästan alla jag möter, amerikaner är väldigt bjussiga mot främlingar på det sättet. Vi borde smittas lite av den mentaliteten. Kanske kan du som ser det här ge hejarop nästa gång du ser en annan löpare springa förbi, föreslår Elisabet.
Vill du smittas av löparglädjen de här tjejerna sprider? Spana in dem på Instagram @TheCharlotteArvered og @elizabetkarlsson.
