O que é que o Erics tem a dizer sobre as melhores formas: Bakslaget

A entrada para o topo da pirâmide é muito rápida. Eric Fallander conseguiu um número muito elevado de pedidos para entrar no topo, mas o seu pedido foi rejeitado. (Så här tänker han hitta motivationen igen!)

Olá, Eric Fallanders está a fazer o seu trabalho! Han är 40 år och har sambo, två barn och ett stillasittande jobb som copywriter på mobiloperatören 3. De senaste 20 åren har han fått sin motion genom att springa till hållplatsen eller ta trapporna i stället för hissen. Och den ensidiga kosten består mest av hamburgare och pilsner.

A nossa equipa tem um grande número de pedidos para passar de um exemplo de qualidade para um exemplo de prática. Agora, o seu trabalho está a ser feito com muito esforço, e a supermotivação está a ..

A sua carreira, nota 7

A primeira vez que me lembro de uma viagem com um treinador. Om mitt fantastiska löpsteg och önskan att flyga fram i spåren bland alla andra hurtbullar. Gladde mig åt att knäna höll, och planerade till och med att börja springa till och från jobbet.

Men så hände det något... Efter den där första morgonjoggen till jobbet satte jag mig framför ett skrivbord och lät musklerna stelna. Kaffesuget kom krypande och jag skulle resa mig för att gå mot kaffemaskinen. Det var bara det att det gick inte... Där var knäna igen, och jävlar vad ont jag hade. Så fort jag lade lite tyngd på dem skrek de ifrån och jag insåg att det skulle ta lång tid innan jag sprang igen.

Resten av dagen stapplade jag fram - i passgång! Eller ja, det såg ut som jag gjort i brallan i alla fall. Fick till och med åka hissen ner till plattformen på tunnelbanan när jag gick hem. Ni vet, den där som gamlingar och barnvagnar trängs i annars.

O que é que se passa? Kollade med Doktor Google, kunde det vara "iliotibial band syndrom"? Mailade naprapat-Peter, som av någon anledning inte rekommenderar Doktor Google, men svarade att "Dagens tips är att inte springa om det gör ont". E então, ele disse: "Não se preocupe.

É preciso tentar, é preciso fazer a primavera. Kunde knappt gå. Så varför inte börja slarva med allt annat också? No dia seguinte, tentámos ir almoçar com um hambúrguer. Avslutade veckan med en AW. Na hora do almoço, ele pode ir para a cozinha. Det slutade med att jag argumenterade med bartendern - han måste ha gjort något fel, för jag kunde omöjligt ha druckit åtta öl! Han drog av ett par från notan, men nästa dag kändes kroppen precis som den borde förtjäna efter just åtta öl, och hela söndagen befann jag mig någonstans i gränslandet mellan sömn och vakenhet, mellan soffan och sängen.

Läste någon gång att det tar 21 dagar att ändra en vana, och jag hade ju känt att jag var på god väg. Men ingenstans står det hur lång tid det tar att falla tillbaka i gamla vanor. Pode ser que ele se lembre de nós: Det går direkt!

Efter helgen var i och för sig värken i knäna över, men plötsligt kände jag mig inte lika manad att göra naprapat-Peters och PT-Staffans övningar längre. Det var liksom mycket bekvämare att bara låta bli. Jag var fortfarande ganska duktig med näringsfysiolog-Marias kostråd, men det blev ändå mer av den dåliga maten och mindre av den bra. Jag var på väg utför, mot samma omotiverade latmask jag beskrev när den här artikelserien började.

Så, när jag skriver det här, är det något i mig som känner igen det här. Jomen, ur varenda historia jag nånsin fått berättad för mig, såklart. I varje hjältes resa (jag är hjälten alltså) måste det ju finnas motgångar. No primeiro domingo, quando tudo estava a correr bem, o assunto foi tratado. Ni vet, när man tror att E.T. är död, eller att Rocky är knockad och inte verkar kunna resa sig igen.

Sensmoralen i den här historien är, att oavsett hur allt detta kommer att sluta för mig, så är det inget konstigt om man hamnar i den här situationen. Man möter alltid motgångar, både i livet och i träning. Nu hoppas jag bara att det kommer att vända också, som i sagorna. Resa mig som Rocky, så att jag kan verka som en förebild för alla andra som hatar att träna men känner att de ändå borde.

Dags att komma ur sunken en gång för alla nu, kanske att jag redan har en "exit strategy" när jag tänker efter. Kolla in med mig om en vecka, då kan jag ha en nyhet som kanske kan vända allt...! Då kanske musiken börjar spela och flaggorna vaja. Och kanske står jag där till slut, på översta trappsteget med nävarna i luften. Jag känner det nu. Det här är inte slutet, det är bara början.

LÄS MER: Erics träningsresa del 6: Så är det att springa med löpcoach första gången