100 mil. na hästryggen. Helt ensam. I Mongoliet. En utmärkt utmaning, tyckte Musse Hasselvall, som red Mongoliska derbyt förra året.
Om du trivs på hästryggen och är sugen på ditt livs utmaning kanske Mongoliska derbyt är något för dig. Det är världens längsta hästlopp med 100 mils ridning i Mongoliet, på ponnyer som knappt är inridna. (Men de vildaste hästarna är i många avseenden de bästa.) Var fjärde mil får du en ny häst, och loppet kan ha upp till två veckor att genomföra.
- Det var det mest smärtsamma jag någonsin genomfört. Skulle vilja dra paralleller till att föda barn men det är bara obegåvat med tanke på att jag är man. Samtidigt var det som en bal på slottet. Alldeles, alldeles... Underbart, säger Musse Hasselvall, som red loppet förra året.
Som ryttare är du väldigt utsatt under loppet. Du rider ensam ute i terrängen och får äta det som bjuds och sova där det finns möjlighet, hinner du inte fram till nästa häststation får du be mongoliska nomadfamiljer om logi för natten ute på stäppen. Det enda du får ha med dig är en packning på fem kilo. Som tur är har du en sändare, med hjälpknapp och SOS-knapp att trycka på om det skulle uppstå en nödsituation, men använder du dessa får du strafftid i tävlingen.
- Du rider efter en GPS men den visar såklart fågelvägen, vilket ställer till det innan man får kläm på terrängen. Det kan till exempel vara så att man kommer fram till ett berg och tänker att det är precis bakom. Ofta är det ett berg till. Och efter det, ännu ett. Så kunde det hålla på.
Alla tuffast med loppet tyckte Musse Hasselvall var smärtan i benen. Han stod upp nästan hela tiden för att minimera skavsåren (i kombination med att han tränat 32 år av sitt liv utan att stretcha).
- Efteråt var jag riktigt slut. Sista sträckan skulle jag göra mig märkvärdig och rida i mongolisk sadel. Trodde jag redan hade uppnått maxsmärta men det visade sig finnas mycket mer att hämta.
Varje år finns det cirka 30 platser, och det går redan nu att ansöka om att vara med 2016.
- Jag rekommenderar loppet till alla som gillar att rida. Men samtidigt måste du lämna det du lärt sig om ridning tidigare och "hänga på" hästen mer. Många gånger fick jag lämna ut mig till hästens bättre vetande. Men det är en fantastisk upplevelse att placera så mycket tillit till en varelse som nyss bet och sparkade efter dig. Plötsligt är ni ensamma och allt du har är riktningen. Är du kvinna skulle jag rekommendera att du undviker att rida själv. Det var vissa deltagare som kände sig lite väl utelämnade vid tillfällen.
Musses egna ord om bilden: Den där mixen av känslor som kan vara så förvirrande. Glad att det är över. Lika ledsen att det tar slut. På det en sjuklig smärta men ändå sugen på att rida vidare. Den fantastiska ynnesten över att ha haft möjligheten att rida dessa magiska åsnehästar som tar sig fram överallt. Stepp, skog, höga berg, stenig mark och vatten. Vilka underbara odjur.
Musses egna ord om bilden: När vi kom in till station 13 tog det såklart en stund innan 12/13 gick igenom vetrinärbesiktningen. Jag promenerade runt med honom för att få honom att slappna av. Han gick efter. Stannade direkt när jag stannade. Började gå när jag började. La sitt huvud i mina armar när jag fastnade i ett samtal. Har aldrig upplevt det här tidigare med en häst. Och jag hade aldrig väntat mig det av en mongolisk häst som sparkar, bockar och sprutar eld när du ska upp. Som ser livrädd ut när du kommer fram. Som är mer vild än tam. Jag älskar dig 12/13. När jag åkte till Mongoliet visste inte att du var anledningen att jag kom. Du gjorde hela min resa.
Fler bilder hittar du på Musse Hasselvalls Instagram @musseh1.
