Årets äventyrare på världsrekord
Johanna Davidsson är den första svenskan och den snabbaste kvinnan i världen att ensam ta sig tur och retur till Sydpolen. Inte undra på att hon är Årets Äventyrare!
On Julafton 2016 anlände en trött Johanna David sson till sin slutdestination på Sydpolen efter 38 dagar, 23 timmar och 5 minuter på skidor. Hon hade äntligen nått sin slutdestination och blev den snabbaste kvinnan i världen att genomföra denna resa. Världsrekordet var dock inget hon tänkte på förrän alldeles i slutet.
- "I början hade jag mat för 50 dagar och jag visste inte hur snabbt det skulle gå, men jag märkte att det gick snabbare än jag trodde att det skulle göra. När jag hade 20 miles kvar insåg jag att jag hade en chans att ta det här kvinnliga rekordet och ta mig till julafton. Då bestämde jag mig för att försöka göra det", säger Johanna Davidsson.
Men precis när hon hade bestämt sig för att tävla mot världsrekordet blev det svårare. Den sista sträckan var på högre höjd med tunnare och kallare luft. Snön var som "sandpapperssnö" och det blev tyngre och tyngre att dra släden med all packning.
- Istället för att vara nöjd med mig själv över att allt gick så snabbt och bra blev det trögt. Sedan blev jag trött i både huvud och kropp. Jag hade hållit på i en månad utan en enda vilodag, så det var några tunga dagar då jag tänkte: "Varför pressar jag mig själv? Jag borde njuta av det här". De sista dagarna var de tyngsta men jag var envis, jag skulle klara det!
Johanna Davidsson på en träningsresa över Svalbard. Foto: Ellinor Falkgjerdet
Antarktis är en stor glaciär som är lite kuperad, men mestadels platt. Det är ganska blåsigt och solen går aldrig ner. Det finns inga levande djur, det enda som möter dig är en stor vit yta. För sjuksköterskan och äventyraren Johanna Davidsson var detta hennes dröm.
- "Jag gillar snö och vinter och jagras till polartrakter, både långt upp och långt ner. Antarktis har lockat mig eftersom det är en ociviliserad plats där inte många människor har satt sin fot. Jag har alltid tyckt att det skulle vara häftigt att resa dit.
Bortsett från de sista dagarna i slutet tycker hon att expeditionen gick bättre än förväntat.
- "Jag hade förberett mig på att det skulle vara kallt, mycket vind och tufft och att jag skulle bryta ihop. Jag försökte anpassa mig till det och tänka att om det är mindre skit så är det en bonus.
Johanna Davidsson hade många härliga stunder under resan fram och tillbaka till Sydpolen, och hon minns särskilt de tillfällen då det slog henne att hon faktiskt hade lyckats förverkliga sin dröm.
- "När det var lätt och jag lyssnade på musik och kände att jag inte ville vara någon annanstans, då kände jag en sådan lycka. Det var så värt det", säger hon.
Du utsågs nyligen till Årets äventyrare, varför tror du att du vann?
- Om man tittar på historien så är det inte många svenskar som har gjort egna expeditioner till Antarktis. Det är en ganska ovanlig resa att göra och det tror jag spelar roll. Och jag hoppas att det är tydligt att den största drivkraften för mig är att jag gillar att vara ute på en resa och uppleva Antarktis. Jag hoppas att jag inspirerar andra att göra sina drömresor!
Hon åkte skidor från Hercules Inlet på Antarktis kust till Sydpolen, världens sydligaste punkt.
Johanna Davidsson är ingen novis när det kommer till polarexpeditioner eller soloturer. Hon har tidigare paddlat ensam längs den svenska och finska kusten i tre månader och 2014 åkte hon till Grönland med en av sina systrar, en upplevelse hon minns med glädje.
- "Jag tyckte att det var fantastiskt och njöt så mycket av det. Jag kände att jag ville göra något liknande igen. Antarktis är också en stor isplatå och det var en dröm tidigare. Nu kände jag mig mer redo, hade mer erfarenhet och tänkte att det är möjligt om jag bara anstränger mig.
Vad var den största skillnaden mellan att göra ett äventyr som detta tillsammans med någon jämfört med ensam?
- Den största skillnaden är att jag måste förlita mig helt på mig själv. Jag var tvungen att fatta alla beslut och vara ännu mer försiktig för att inte låta något glida mig ur händerna. Jag var noga med att äta, tänka på allt jag gjorde och hålla humöret uppe. När man är två kan man uppmuntra varandra, men jag var tvungen att se till att jag uppmuntrade mig själv. Jag försökte hålla en bra spiral och ha ett bra tankesätt så att jag inte hamnade i tunga tankar.
Vad tänkte du på under all denna tid ensam?
- Jag hade tid att tänka på en massa saker; saker jag har gjort och saker jag vill göra. Om jag var trött var det svårt att inte tänka "Vad är klockan nu? Hur många kilometer har jag gått? Hur många har jag kvar?". Det var olika olika dagar. Men om jag var trött på mina egna tankar lyssnade jag på en ljudbok eller musik.
Envishet och beslutsamhet var viktigast för att Johanna Davidssons polardröm skulle bli verklighet. Foto: Anna Lovehed
Johanna Davidsson är en aktiv person som tycker om att klättra, vandra i sin hemstad Tromsö och åka skidor. För att förbereda sig inför expeditionen fortsatte hon att träna som vanligt, men drog två eller tre tunga däck efter sig för att öva på släden som bar hennes 110-kilos packning.
Hon var mycket målmedveten och arbetade hårt med alla förberedelser i nästan ett och ett halvt år före resans början, tog ett banklån och letade efter sponsorer. Men den mentala träningen var, enligt henne, viktigare än den fysiska träningen för att inte tappa intresset under expeditionen.
- "Jag tror att all den tid och ansträngning man lägger ner är en del av viljan att göra det. När jag väl hade börjat var jag så tacksam över att äntligen få börja och förverkliga min dröm och att ge upp fanns inte på kartan.
Planen var att gå i en timme och stanna i fem minuter. Gå i en timme, stanna i fem minuter. Och så gjorde hon i 38 dagar. Hon kom tillbaka med en drake på 12 dagar, mer än en vecka snabbare än hon förväntat sig.
Vad var det viktigaste i din packning?
- Jag skulle inte ha kommit långt utan mitt kök och bränsle att äta. Sedan är tältet superviktigt, och dunjackan. Det är skönt att kunna krypa ner i en stor varm dunjacka, så det var en sak jag värderade väldigt högt. Jag råkade tappa den en gång och var tvungen att vända och åka skidor tillbaka i nästan en timme innan jag såg den.
Johanna Davidsson bor i Tromsö, Norge, där hon ofta vandrar, här tränar hon inför polarexpeditionen. Foto: Anna Lovehed
Hur kallt var det?
- Minus 25-30 som kallast och ibland var det vind också. Frosteffekten gör det kallare än så, så det gäller att vara snabb om man måste stanna för att gå på toaletten eller ta av sig handskarna.
Hur fungerar hygienen på en sådan här resa?
- Det finns ingen dusch, du måste vänta! Jag hade våtservetter med mig och kunde värma vatten för att tvätta händer och ansikte, men annars är man inte särskilt fräsch. Det är kanske inte det roligaste med att vara ute på turné, man får bara ta det och man klarar ofta mer än man tror, säger hon och fortsätter:
- Sedan får man vara försiktig om man får sår eller liknande. Eftersom man är så långt borta från allt så måste man ta hand om sig själv. Jag tar faktiskt mer hand om mig själv på turné än hemma eftersom det är så viktigt att hålla sig frisk.
Okej, vad är det viktigaste för att göra en sådan här sak?
- Att vara lite envis. Det är mycket arbete i förväg, så du måste vara beslutsam. Det viktigaste är egentligen att man vill göra det, dels för att hålla motivationen uppe men också för att komma igång. Sedan att försöka ha en positiv attityd för att hantera problem om något inte går vägen.
En selfie från Antarktis! Om du vill läsa mer om Johanna Davidssons äventyr hittar du hennes hemsida och blogg här. Du kan också följa henne på Instagram @solosister2016.
LÄS MER: Hur hittar och bibehåller man sin träningsmotivation?
