Eric testar ballett

Eric Fallander har gett allt för att komma i form. Det går akkurat nå som en dans, takket være ballettrening!

Häng med på Eric Fallanders träningsresa! Han är 40 år och har samboer, to barn och en stillesittende jobb som copywriter på mobiloperatøren 3. De senaste 20 åren har han fått sin mosjon ved å løpe til holdeplassen eller ta trappene i stedet for heisen. Och den ensformiga kostnaden består mest av alt av hamburger och pils.

Nå har han gett sig själv ti uker på å gå fra en sofagris til et fysisk perfekt eksempel. Nå har vi kommit till innspurten, den åttende uken, där han avslöjar vad han i hemlighet har gjort varje tisdag.

Noen ganger går veien til toppformen via en tøysusp.

Jeg lovet en overraskelse siste uke. Här är den: Jag går på ballett varje tisdag! Inte sånn "liksom" ballett, men ordentlig ballett.

Och till dig som lurer: Jepp! Jag har tights. Jag har de små nette ballettskoene. Jag har till och med en slags tøysusp, komplett med en string bak der. Det är inte komfortabelt. (Och hur ni som bär string till daglig hållare är helt bortom min förståelse.) Men jag gör det, hver uke. Min brukne/opererte fot ødelegger litt for min "plié", men min "tandu jeté" er det ingen som kan klage på!
Jeg vil oppmuntre flere menn til å prøve det her - i min klasse med 25 elever er vi bare to menn. Men det är bra träning!

Jag får i och för sig krampe av å stadig strekke ut tærne, men min Øst-Europeiske lærer er like streng som alle personlige trenere jeg kan tenke meg. Hun er der straks og kjefter på meg om jeg ikke spenner rumpa, er rett i ryggen, holder blikket oppe, skuldrene bakover, hælene i gulvet. Hon har kontroll på min plié!

De olika rörelserna och aktiviteterna lever nu i en fin symbios. Balletten hjelper meg med å fylle treningskvoten og Peters smidighetsøvelser hjelper meg til å utføre bevegelsene i balletten. Första gången kände jag mig som en trestock. "Hendene mot gulvet! Strekk ut knærne! Ikke løft hælene!" beordret ballettfrøken, og der stod jeg og fingertuppene gikk nesten ned til kneskålene før det begynte å stramme på baksiden av låra.

Sitte med rette ben og bøye seg fremover: "Ned med hodet, dere skal kysse knærne deres!". Jeg kastet slengkyss mot knærne, puss puss... Så klönete!

Akkurat som ved hantelveggen på treningssenteret finnes det her et stort speil over hele langsiden av rommet, men der man på treningssenteret kan se musklene bule ut og kjenne seg fin og sterk, er ballettspeilet mest en fin påminnelse om hvor lite grasiøs man (jeg) er.

Men nå! Tja, jag är inte helt där, men den sista gången hörde jag henne si bak meg: "Bra, Eric!" Jag skinte av stolthet. Min holdning og balanse kommer til å gjøre naprapat-Peter målløs!

Hele kroppen skal være spent i hver eneste øvelse under balletten, og for første gang siden joggetimen med løpecoachen begynte jeg å svette litt lett på tirsdag. Kjente hvordan det dro i musklene. Fra tærne, via lårene, rumpa og ryggen. Det är till och med garderobe og dusch der, så på en eller annen måte var det faktisk en ekte treningsøkt. Jeg dro dit og kom meg gjennom det. Så kanske är jag inte tillbaka.

Stolt över enda en treningsøkt kan jeg se fremover igjen. Jag kommer nok ikke til å jogge fram mot mitt nye mål, men på en eller annen måte skal jeg komme meg dit. Om jag så tripper dit på tå, eller ror meg dit i PT-Staffans romaskin. Nå kjører vi på!

LES MER: Erics väg mot toppformen: Nedturen