Häng med på Erics träningsresa!

Kan det lade sig gøre at gå fra spaghettiarme til hunk på ti uger? Eric Fallander provar det. (Det här vill du inte missa)

Häng med på Eric Fallanders träningsresa! Han är 40 år och har haft barn och ett stillasittande jobb som copywriter hos mobiloperatören 3. De senaste 20 åren har han fått sin motion genom att springa till busstoppestedet eller ta trapporna i stället för elevatorer. Och den ensformiga kostnaden består mest av burgare och pilsnere.

Nu ska han endelig "komme igang", som man siger. Under ti uger kan du følge ham her på Sportamore magazine, når han skal forsøge gå fra en sofakartoffel til et fysisk pragteksemplar! Hur kommer det att gå i fitnesscenteret? Kommer det att ske något med formen på ti veckor? Vad säger ernæringseksperten om han madvaner? Nu ger vi den gas!

Varje torsdag kan du följa Ericssons träningsresa här på Sportamore magazine.

Ericssons träningsresa, del 1

Min träningshistoria är kort, men den sträcker sig över många år. Som alla andra har jag villet vara fit til strands-sonden, men jag har aldrig varit indstillet på att arbeta för det. Jag väntar nog fortfarande på den där kom-i-form-nu-pille, men genom tiden har jag gjort flera försök på att träne. "Forsøgt" på samme måde som at forsøge at svømme ved at dyppe tæerne i vandet:

Jag köpte ett årskort till ett lokalt träningscenter en sommar, eftersom jag tänkte att "har jag investerat tusinde av kronor på ett dyrt årskort, är jag jo tvungen till att använda det". Jag tror att det lykkedes mig at slæbe mig derhen tre gange den første uge. Det var en bra start. Så kom semestern. Jag kom aldrig tillbaka. Det var inte rods alt kun penge...

Nogen överbevisade mig om att svømning var en god träningsform. Så är års tid efter träningscenter-fiaskoen gjorde jag ett nytt försök på att komma igang - denne gang i svømmebassinet. Af tidligere erfaring holdet jeg mig til at købe et klippekort denne gang. 10 klip.

Jag köpte et par hurtige og afslørende badebukser og hoppede i vandet. Jag svømmede sikkert 200 meter inden jeg hoppede over i eventyrsbassinget. Spenderade cirka ett par timmar i vandrutsjebanerne, innan jag belönade mig själv med en lång tur i bastun. Jag kom aldrig tillbaka.

Så fortsatte det. Jeg spillede en fodboldkamp nogle år senere og fik så ondt i knæene at det stadig den dag i dag volder mig besvær. Jag provade att springa lite, men blev akut ramt af hold i ryggen efter 50 meter.

Jag tyckte själv att jag hade en god motorik, så jag provade klatring. Det var sjovt og jeg følte mig dygtig. Så så jag bomulden-væggen och tänkte "vem behöver säkerhetsline med det hennes talang?!" Det var där jag brækkede foden.

Med ömma knän, ryggproblem och en fod med skruvar och andra metallobjekter i, hade jag brug for en mere skånsom træningsform, så jeg investerede i en crosstrainer. Den pynter ikke i stuen, men den fungerer aldeles udemærket til at hænge vasketøj på, har jeg opdaget...

Der, et eller andet sted, befinder jeg mig i dag. Men Sportamore är fast besluttede på, at jeg ikke er fortabt. De tror på mig, selvom jeg ved at både du og jeg tvivler. Sportamore tror at de ikke kun kan få mig klar til strandsæsongen, men også fit for life og jeg er klar til at lade dem forsøge! Det är inte något jag hellre vill, än att kunna köra runt utan smärtor (eller bara i det hela taget kunna köra). Få sommerens öl-dunk væk og føle mig flot. Kunne gå op af trapper uden af miste pusten fuldstændig. Kanske till och med leve längre. Kan de klare det, kan de klare alt!

Det enda minus: Jag ska öppetbart också bidra lite själv.

TEXT AV: Eric Fallander